tag:blogger.com,1999:blog-2606350173398563032024-03-13T01:52:08.202+01:00GrumiumKennel Grumium. Dobermannuppfödning utanför Bredared, Västra Götaland.Grumiumhttp://www.blogger.com/profile/07182638376415061205noreply@blogger.comBlogger21125tag:blogger.com,1999:blog-260635017339856303.post-2035920323684576992011-09-19T23:53:00.000+02:002011-09-19T23:53:37.356+02:00Yxie har tagit farväl...<span style="font-family: "Trebuchet MS", sans-serif;">Det gick inte längre... Yxie fick somna in i tisdags kväll. :-( Under dagen ville hon inte alls ligga ner. Jag lyfte upp henne i soffan, men så började hon hosta direkt och hoppade ner på golvet igen. Där stod hon och såg helt uppgiven ut. Ramlade nästan omkull flera gånger, då det friska (?) frambenet blev trött. Hon hade hostat i några dagar redan, en ilsken hosta som skar i öronen på oss. Hon fick även vätska i lungorna, det hördes - det rosslade och väste... en otäck déja vu från midsommarhelgen. All min sorg som jag fortfarande bär inom mig sen Q-ty lämnade oss, kom upp till ytan, och jag bröt ihop när jag lagt Olivia för att ta en förmiddagslur. Att vi ska behöva gå igenom detta igen, så snart?! Det känns ju helt omöjligt, men det finns ingen annan utväg, när ens älskade hund är så sjuk att man riktigt ser i blicken på henne, att hon ber om dödshjälp. Hemskt!! </span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS", sans-serif;">Det gick så fort nu på slutet... Bara en vecka tidigare sprang hon omkring och busade ute med de andra hundarna, tiggde mat och kommenderade oss hit och dit ("Vov vov! Släpp ut mig! Vov vov! Släpp in mig! Vovvvovvvooov! Nu gör Lava så där som hon inte får göra, igen! Vov vov! Nu kommer det nån - kolla bara!")... Sista dagarna åt hon inte sin mat, tiggde inte, skällde inte... och inte heller reagerade hon knappt på sin högt älskade "Moffa" som i tisdags kväll kom ut till bilen för att säga Hej då till henne. Hon som alltid nästan kröp ur skinnet så fort hon såg en skymt av honom, eller hörde honom, hans bil eller kände lukten av sin "Moffa"... :-( Hon bara satt där bak i bilen, med tom blick, som om hon mentalt redan lämnat oss. </span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS", sans-serif;">Inte ens på djursjukhuset reagerade hon nämnvärt - Yxie som HATADE att gå till veterinären. Hon tog emot Frolic av veterinären som färdkost, och sen var det dags att ge henne en lugnande spruta. Nån halvtimma senare, när vi nästan gråtit ögonen ur oss, kom veterinären in igen för att låta Yxie somna in för gott. Jag bröt ihop igen när jag såg att Yxie inte längre andades, grät som ett barn - både för henne och Q-ty. All denna sorg som jag burit omkring på måste få komma ut, utan hämningar, kände jag... och så fick det bli. Vi stannade kvar hos Yxie tills hon började bli sval om öron och tassar. Det kändes rätt och riktigt, att verkligen vara säker på att hon inte skulle börja andas igen. Usch... det är fruktansvärt jobbigt att ta bort sin hund... och än jobbigare att behöva ta bort en hund till inom loppet av knappa tre månader. Sorgearbetet fortsätter, eller började om på nytt rättare sagt. Vissa dagar går det fint att prata om, och tänka på både Q-ty och Yxie, med leenden och glädje. Andra gånger brister det för mig, och jag bara gråter ohämmat. Det får folk stå ut med. Jag älskar mina hundar, och kommer att lida lika mycket varje gång någon av dem lämnar oss! Det är inget jag skäms över - det borde ingen göra. </span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS", sans-serif;">Sov gott, älskade lilla Yxie... du var så speciell, en fantastisk tjej. Glöm aldrig att vi älskar dig.... <3 Hoppas vi ses igen... någon gång. :-*</span><br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="http://www.kennelgrumium.se/Yxie-rip.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://www.kennelgrumium.se/Yxie-rip.jpg" /></a></div>Grumiumhttp://www.blogger.com/profile/07182638376415061205noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-260635017339856303.post-3247305379987538462011-09-07T15:58:00.000+02:002011-09-07T15:58:12.757+02:00Valpar!<span style="font-family: "Trebuchet MS", sans-serif;">Ja, jag hoppas innerligt att det BLIR valpar denna gång. Aquila blev parad i lördags - hennes progesteron stiger snabbt, och hon går lika snabbt ur höglöpet verkar det som - så det var nog tur vi var i Norge i några dagar, för annars hade vi säkert missat rätt dag! En hängning på 20 minuter blev det, så nu får donnan ta det lite vackert ett tag, och så får vi hålla tummarna för att det börjar växa små valpar i magen på henne... Time will tell! </span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS", sans-serif;">En valp fick vi också med oss hem från Norge. HUR det gick till, har jag ingen direkt aning om, men så blev det! Lilla Bellissima V Nobel Line finns att beskåda på hemsidan, under "Hundar". Hon kallas "Izzy", är 11 veckor gammal och av rasen dvärgpinscher. Vår dotter Olivia är överförtjust, så jag är säker på att de unga tu kommer att få det kul tillsammans inom få år. :-)</span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS", sans-serif;">Vår gamla dam Yxie haltar omkring här hemma, och vi är smått bedrövade över att hon blivit sjuk. Hon som ALDRIG varit sjuk i hela sitt snart 9 åriga liv... :-( Det verkar som att hon fått cancer, och nu alltså en metastas i bogen. Hon går på starkt smärtstillande medicin så länge hon verkar må bra i övrigt. Det är inget lätt beslut att ta, det här med när man ska låta sin älskade hund somna in. Men än känns det lite tidigt - hon är ju som vanligt, förutom hältan då. Vi får njuta av hennes sällskap så länge det går, innan hon gör Rico och Q-ty sällskap i hundhimlen... Måtte hon hinna bli mormor åtminstone! (Hon är mamma till Aquila.)</span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS", sans-serif;">I övrigt har det inte hänt så mycket. Dagarna och veckorna och månaderna går i rasande tempo, och sommaren verkar ha tagit slut. Jag som inte ens hann njuta färdigt av den!! Olivia växer så det knakar... ligger nog på ca 10 kg nu och är lite dryga 70 cm lång, 9 månader gammal. Fortfarande supergullig och snäll, men visst har hon temperament! Undrar vem hon fått det av... Ähum...</span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS", sans-serif;">På lördag börjar jag på kurs. Det ska bli jätteintressant och spännande, och jag längtar så! Men är samtidigt lite nervös... tänk om jag inte lär mig nåt? Min hjärna är ju full av blöjbyten och barnmatning... så får det plats nåt annat månntro? :-D</span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS", sans-serif;">Dags att ta ut lilla fröken Izzy på en kiss.</span>Grumiumhttp://www.blogger.com/profile/07182638376415061205noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-260635017339856303.post-82571630743333525012011-06-27T14:23:00.000+02:002011-06-27T14:23:06.065+02:00Vi har sorg...<span style="font-family: "Trebuchet MS", sans-serif;">Vila i frid, älskade, ÄLSKADE Q-ty... :'-(</span><br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhJhppHdLLS1e2nK-MjqQnA7Iotk1AJGH_MTDZgbY0YqvzBqkIicxSsIiC_RtSmiCjpUbHuP8absDuPdQ7510u4vV_VDDVYNOoxGES0lp7_iLn2td5sQ5BKUJomccq2LjbjnFli-ukTHgtQ/s1600/RIP_Q-ty-20110625.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="246" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhJhppHdLLS1e2nK-MjqQnA7Iotk1AJGH_MTDZgbY0YqvzBqkIicxSsIiC_RtSmiCjpUbHuP8absDuPdQ7510u4vV_VDDVYNOoxGES0lp7_iLn2td5sQ5BKUJomccq2LjbjnFli-ukTHgtQ/s320/RIP_Q-ty-20110625.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><em><span style="font-family: "Trebuchet MS", sans-serif;">Q-ty tar farväl, midsommardagen 2011... <3</span></em></td></tr>
</tbody></table><br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS", sans-serif;">Sorgen efter Q-ty river i min själ, bränner i mina ögon och har lämnat ett stort hålrum i mitt hjärta... Jag kommer aldrig att glömma dig, min bruna lilla köttbulleprinsessa!!! Jag älskar dig!!! <3 <3 <3</span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS", sans-serif;">Efter några återbesök på djursjukhuset, och ökade doser av medicin, fick vi krypa till korset och inse att Q-ty inte blir frisk. Vätskan i lungorna vägrade försvinna, och Q-ty fick väldigt svårt att andas. Hon gick på maxdos av medicinerna de sista dagarna, men mådde inte bra. Ett oerhört tungt beslut att fatta, men för hennes eget bästa valde vi att låta henne somna in... Nu hoppas jag att hon har det bra igen, att hon myser med 8 av sina valpar som väntat på henne i hundhimlen, och leker med vår gamle schäfer Rico. </span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS", sans-serif;">Det gör ont................ I tio veckor till fick vi i alla fall njuta av vår "Bodil" efter hennes insjuknande.</span>Grumiumhttp://www.blogger.com/profile/07182638376415061205noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-260635017339856303.post-44336919956217098272011-05-18T12:15:00.001+02:002011-05-18T14:48:30.203+02:00Man måste älska kladd...<span style="font-family: "Trebuchet MS", sans-serif;">... eller åtminstone inte bli irriterad över kladd, när man har ett spädbarn som ska äta puré och gröt! Jag tillhör <em>inte</em> den kategorin, som älskar kladd... jag tycker inte ens om det lite grann. Men jag får härda ut, tänka på annat och inte irritera mig på den gröna eller gulorangea purén som väller ut ur munnen på Olivia varje dag vid lunchtid. Istället för att bli alldeles nipprig och irriterad över kladdet, får jag låta glad och uppmuntrande och säga hur DUKTIG hon är som smakar och ibland faktiskt även sväljer maten. Jättebra träning för mig. </span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS", sans-serif;">Jag har alltid varit ganska pedantisk när det gäller att sköta mig själv och hemmet, men sen hundarna kom in i mitt liv, har jag ruckat liiite grann på det. Herregud, det GÅR inte att ha det helt fritt från hundhår och sand i möbler och på golven, och inte ens i sängen fast hundarna inte får vara inne i sovrummet. Underligt nog är sängkläderna fulla med hundhår varje dag. Jag stör mig fruktansvärt mycket på det, men inser att det är lönlöst att lägga energi på att vara konstant småirriterad, och skakar av lakanen istället. Det GÅR inte att ha huset minutiöst städat och kliniskt rent, jag har insett det. Men MÅSTE ungen kladda så när hon ska äta? Hahahahaa! Jag vet, det hör till... och tids nog blir det ännu värre, när hon ska försöka äta själv. Hjälp!! Kan jag lämna henne hos mormor och morfar tills hon blivit skolad i att äta utan att kladda? ;-) Det blir alltid värre innan det blir bättre... det är så det är. Bara att bita ihop.</span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS", sans-serif;">Nu ska jag gå och ge min lilla dotter morotspuré! Och ni kan ju se det framför er... kladd här, och kladd där... och liiiite puré landar förhoppningsvis <em>inuti</em> hennes mage också. :-)</span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS", sans-serif;">Ha en fin dag!</span><br />
<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh23Ikmob2xY6Nt8yEMkIIZyYSoKtTQsX3bro8mj4Kk4UE3g0ARQnv63QdJQN4NC35cM-1NfKMQT0Qtt7dd3l1LkqkgUEyK0otOBz9BIUCdabOWPH-HWLsPw7bUtjMrb5TEUbvATH61Dqvw/s1600/morotskladd.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh23Ikmob2xY6Nt8yEMkIIZyYSoKtTQsX3bro8mj4Kk4UE3g0ARQnv63QdJQN4NC35cM-1NfKMQT0Qtt7dd3l1LkqkgUEyK0otOBz9BIUCdabOWPH-HWLsPw7bUtjMrb5TEUbvATH61Dqvw/s320/morotskladd.jpg" width="257" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: "Trebuchet MS", sans-serif;"><em>Idag gick det ju riktigt städat till! :-D</em></span></td></tr>
</tbody></table><br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj3vojWPNaRDdcSeUiukXyqLhF3CpHRw_60j6qyS3Ysa53fmtYpC-82uGMqNUVpUkEIrNmkUWCr6kFJx8TFPSyY-MunwxlkVINNb4rOVbXPSmAL5_vwANQi24DeORJsJ-V-wzXpgQBAHefI/s1600/olivia-18maj-farmor60.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj3vojWPNaRDdcSeUiukXyqLhF3CpHRw_60j6qyS3Ysa53fmtYpC-82uGMqNUVpUkEIrNmkUWCr6kFJx8TFPSyY-MunwxlkVINNb4rOVbXPSmAL5_vwANQi24DeORJsJ-V-wzXpgQBAHefI/s320/olivia-18maj-farmor60.jpg" width="265" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><em><span style="font-family: "Trebuchet MS", sans-serif;">GRATTIS till farmor som fyller jämna år idag!</span></em><br />
<em><span style="font-family: "Trebuchet MS", sans-serif;">En glad Olivia, utan kladd. Vi ses på lördag!</span></em></td></tr>
</tbody></table>Grumiumhttp://www.blogger.com/profile/07182638376415061205noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-260635017339856303.post-14739359734488878992011-05-11T08:48:00.002+02:002011-05-11T12:39:19.897+02:00Härlig morgon<span style="font-family: "Trebuchet MS", sans-serif;">Hundarna går ute och betar gräs i väntan på att deras frukost ska bli klar. Katterna utforskar sin uteplats igen, ja det är ju en ny dag, nya dofter... Jag har öppnat ytterdörren på vid gavel för att släppa in den härliga friska morgonluften, och lilla Olivia ligger i spjälsängen och vaknar till liv med joller och gurgelljud - ett litet skratt emellanåt. Hon är ALLTID glad på morgnarna, och det smittar av sig på oss. :-) Gullunge! <3</span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS", sans-serif;">Det sägs att det ska regna resten av veckan... så jag passar på att njuta av denna soliga ljuuuuuva morgon. Svalorna har kommit tillbaka till vår ladugård, andra fåglar kvittrar i träden och skogsduvorna kör sitt hohhohohoohoooo:ande, en svag vind spelar i trädtopparna så det susar sådär lagom sövande. Jag älskar verkligen våren och sommaren här ute i skogen!</span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS", sans-serif;">Igår var det avslutning på unghundskursen för Lava och husse. Bilder nedan.</span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS", sans-serif;">Dags att byta blöja på människovalpen. :-) Sen kör dagen igång igen.</span><br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg6n0URy0UOHW5Ds4LKUXwYh6zF4QA8yA9Wzltsk7IQVL3scCrQ0BRKemR-8YhlMADqSxmBo-dCZGq2uilrDAmrpCXdTlc6d8VI-sCl49BVtb0l_LBpwwxcANdlpCCOCl2g_nQ4SXXBhINZ/s1600/DSCF0580.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="202" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg6n0URy0UOHW5Ds4LKUXwYh6zF4QA8yA9Wzltsk7IQVL3scCrQ0BRKemR-8YhlMADqSxmBo-dCZGq2uilrDAmrpCXdTlc6d8VI-sCl49BVtb0l_LBpwwxcANdlpCCOCl2g_nQ4SXXBhINZ/s320/DSCF0580.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><em><span style="font-family: "Trebuchet MS", sans-serif;">Teori- och frågestund</span></em></td></tr>
</tbody></table><br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh5W7eut6BUkIZzadfkJI7RvRYOBwDdh2A5HYbl3n0Ilb8nNta4xl74GMQHKxowPSNQR0hig2na80aRPaukO2keZcuP07FkuUk7Jd-zYuFE5V8Eh67_xQEqIztNiou8QD4A7FHXZBFfK6eJ/s1600/DSCF0592.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh5W7eut6BUkIZzadfkJI7RvRYOBwDdh2A5HYbl3n0Ilb8nNta4xl74GMQHKxowPSNQR0hig2na80aRPaukO2keZcuP07FkuUk7Jd-zYuFE5V8Eh67_xQEqIztNiou8QD4A7FHXZBFfK6eJ/s320/DSCF0592.jpg" width="273" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><em><span style="font-family: "Trebuchet MS", sans-serif;">"Stanna"-träning</span></em></td></tr>
</tbody></table><br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj0Q75l9Q3qswN_6oC8W0v6ITFYYGY0feAK-IJBp-MV5HWMA_s0SmqxMJeCV1GkuRJ8xGVxjKA1ak0Y4LhUSzBp49TMZ0ESLqWgj3vJO-tTzYijeEEZt2W6iMMDKfPktnpgkEEf6oaXNWNQ/s1600/DSCF0594.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj0Q75l9Q3qswN_6oC8W0v6ITFYYGY0feAK-IJBp-MV5HWMA_s0SmqxMJeCV1GkuRJ8xGVxjKA1ak0Y4LhUSzBp49TMZ0ESLqWgj3vJO-tTzYijeEEZt2W6iMMDKfPktnpgkEEf6oaXNWNQ/s320/DSCF0594.jpg" width="264" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><em><span style="font-family: "Trebuchet MS", sans-serif;">"Koppla dig" - hunden ska självmant stoppa in </span></em><br />
<em><span style="font-family: "Trebuchet MS", sans-serif;">huvudet i halsbandet</span></em></td></tr>
</tbody></table><br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh9Ygb0jhwArJkQFI3zDIwUGphn4pGRPHn9TqwMv81iuxGE6WV2lSE3T_iDSORQIvue98jm5IXmWpu8Kg9iyBAkbm4XWH0e1Rge9x-ESLozCGVQUv6bnCjrAu3yHyV6V6YndvFnaR3oTQ2w/s1600/DSCF0607.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="251" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh9Ygb0jhwArJkQFI3zDIwUGphn4pGRPHn9TqwMv81iuxGE6WV2lSE3T_iDSORQIvue98jm5IXmWpu8Kg9iyBAkbm4XWH0e1Rge9x-ESLozCGVQUv6bnCjrAu3yHyV6V6YndvFnaR3oTQ2w/s320/DSCF0607.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><em><span style="font-family: "Trebuchet MS", sans-serif;">Hundmöten</span></em></td></tr>
</tbody></table><br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjTuf_OahzFwJQxnzR_CzoS6QYchDbD5k2634dd7h6w7sVNHupe29uBbOk5Vov-ISnH2g3tLWluSHQpsdOXAfaLgAsXjT_FF9vXD6IYeXq-c64udoz2U-j34lTd0CxUMAp48-7H2uJR1_DB/s1600/DSCF0613.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjTuf_OahzFwJQxnzR_CzoS6QYchDbD5k2634dd7h6w7sVNHupe29uBbOk5Vov-ISnH2g3tLWluSHQpsdOXAfaLgAsXjT_FF9vXD6IYeXq-c64udoz2U-j34lTd0CxUMAp48-7H2uJR1_DB/s320/DSCF0613.jpg" width="300" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><em><span style="font-family: "Trebuchet MS", sans-serif;">"Sitt kvar"</span></em></td></tr>
</tbody></table><br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiruAJpPhThFYqaLSxmHQHh6sO3vUWib_j8Le0cs12ooloGUGEC53_me1Q5YaY5HiF9t3LBmm7FoT4dqfJLCo1XIyQTDizcYyxhglpyNhiM1FuP5WZsdbAKiWsOlCAOSzmtLM40DfoPZRAn/s1600/DSCF0620.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="237" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiruAJpPhThFYqaLSxmHQHh6sO3vUWib_j8Le0cs12ooloGUGEC53_me1Q5YaY5HiF9t3LBmm7FoT4dqfJLCo1XIyQTDizcYyxhglpyNhiM1FuP5WZsdbAKiWsOlCAOSzmtLM40DfoPZRAn/s320/DSCF0620.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><em><span style="font-family: "Trebuchet MS", sans-serif;">Trick nr 1: godis på tassarna, och invänta "Var så god".</span></em></td></tr>
</tbody></table><br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhUzENrDnLT1fKaiJrR4kbKX1AwxLZ0228Zh73HotL9fSKBcFOl-38M02XV5eyDAMt3eAYAgQEXZrYScaEebItoJZO78GK3Ask8wUEbUxZmZm226t9r8i2o3rN7uXI1iOolSoZEV3orldHX/s1600/DSCF0622.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="258" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhUzENrDnLT1fKaiJrR4kbKX1AwxLZ0228Zh73HotL9fSKBcFOl-38M02XV5eyDAMt3eAYAgQEXZrYScaEebItoJZO78GK3Ask8wUEbUxZmZm226t9r8i2o3rN7uXI1iOolSoZEV3orldHX/s320/DSCF0622.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><em><span style="font-family: "Trebuchet MS", sans-serif;">Trick nr 2: "Hi 5" (Hann inte fota själva "klappen"...)</span></em></td></tr>
</tbody></table>Grumiumhttp://www.blogger.com/profile/07182638376415061205noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-260635017339856303.post-22602877870175273952011-05-05T14:11:00.000+02:002011-05-05T14:11:24.546+02:003 år sedan...<span style="font-family: "Trebuchet MS", sans-serif;">Världens finaste och bästaste Snuffegruff/Prutten/Rico lämnade oss idag för 3 år sedan, i stor sorg och saknad. Saknaden känner jag än, och tårarna kommer fortfarande när jag tänker på honom. Tänk att man kan älska och sakna en hund så mycket!! Ändå levde han andra halvan av sitt liv hos mina föräldrar, så vi träffade honom inte jätteofta de senaste åren... Jag minns fortfarande hur gott hans tassar luktade, hur mjuk och go han var i pälsen, hur jag brukade borra in näsan i hans tjocka, täta päls kring halsen, hur han njöt av att springa och sträcka ut på stora fält och på stränder... Jag kommer ihåg hur duktig han var med valpar, hur social och trevlig han var, alla älskade honom! Han var verkligen en "once in a lifetime" hund. Det värker i mitt hjärta när jag tänker på att han inte finns längre... att han nu springer, utan smärtor, på gröna fält i hundhimlen sedan 3 år tillbaka. Jag saknar dig, Rico!!!</span><br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><img border="0" src="http://www.kennelgrumium.se/bilder/rico/snomys.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;" /></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: "Trebuchet MS", sans-serif;"><em>Rico och jag</em></span></td></tr>
</tbody></table><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="http://www.kennelgrumium.se/bilder/rico/snomys.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><span style="font-family: "Trebuchet MS", sans-serif;"></span></a></div><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS", sans-serif;">Idag (tror jag) har våra hyndor sänt upp en stackars fågel som sällskap (?) till Rico i himlen... Endast en stor hög med fjädrar ligger kvar på tomten, så jag hoppas den stackars pippin inte fryser.</span><br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEijLGD3PIBbnSWEDjPQMI167El3jD6EATB4k_nX1ZUEa0gNeTxGxXbcoZuPK7vTAsQjZWNkgrQ9JuDPNT5nTkSGZJswfcyIf_qQNdiM3HkawgvFbax7zlSeqbfN62hBImqikiY7zqHQ7ICQ/s1600/birdie.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><span style="font-family: "Trebuchet MS", sans-serif;"><img border="0" height="261" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEijLGD3PIBbnSWEDjPQMI167El3jD6EATB4k_nX1ZUEa0gNeTxGxXbcoZuPK7vTAsQjZWNkgrQ9JuDPNT5nTkSGZJswfcyIf_qQNdiM3HkawgvFbax7zlSeqbfN62hBImqikiY7zqHQ7ICQ/s320/birdie.jpg" width="320" /></span></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><em><span style="font-family: "Trebuchet MS", sans-serif;">Tog in några av fjädrarna för att fota dem.</span></em></td></tr>
</tbody></table><br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS", sans-serif;">Igår var jag tvungen att titta till dottern flera gånger, för att se om hon var vid liv. Jösses vad mycket hon sov! Kan det ha varit efterverkningar av vaccinationen? Hon sov nästan 12 timmar kväll till morgon, sen fick hon frukost och somnade nån timma efter det och sov i ytterligare 5 timmar. :-O På kvällen var hon dock pigg, och som vanligt, så hon fick ha "uppesittarkväll" ända till 23... Idag är det som vanligt igen, fullt ös medvetslös! ;-)</span>Grumiumhttp://www.blogger.com/profile/07182638376415061205noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-260635017339856303.post-68403548605034969932011-05-04T12:44:00.000+02:002011-05-04T12:44:44.287+02:00Liten växer<span style="font-family: "Trebuchet MS", sans-serif;">Jag var med Olivia på BVC igår, för mätning, vägning och... vaccinering. Hon växer jättebra, och distriktssköterskan frågade hur jag gör, för Olivia följer viktkurvan på millimetern exakt. Haha! Jag vet inte hur jag lyckas, men jag matar henne när hon är hungrig (och då säger hon till ordentligt), så det är väl egentligen hon själv som styr sin vikt då. ;-) Hon mäter nu, 5 månader gammal, 66 cm och väger 7800 gram. Att bli vaccinerad är inte jättekul, men den här gången kände hon knappt första sprutan. Andra sved till ganska mycket, så då kom det ett långt utdraget protestskrik och krokodiltårar. Hon lät sig dock tröstas ganska snabbt. Under resten av eftermiddagen och kvällen var hon lite grinigare än vanligt, men har inte visat några andra biverkningar den här gången heller. Första vaccinationstillfället, när hon var 3 månader, gav inte heller feber eller annat. Skönt! Nu dröjer det 7 månader till nästa spruta. :-)</span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS", sans-serif;">Själv har jag fruktansvärt ont i nacken sedan nästan två veckor tillbaka, och kan knappt vrida på huvudet. :-( Det börjar nästan alldeles under nackknölen och går nedåt åt sidorna av halsen, och det känns som om att jag skulle vilja knäcka till nacken, men det kanske inte är så bra att göra själv..? :-P</span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS", sans-serif;">Maken är jag mäkta stolt över! Han har nu på 7 veckor m.h.a. LCHF-dieten minskat hela 15 cm runt midjan. Duktigt! Allt sötsug är borta och han verkar må super. :-) Själv kör jag också LCHF, men inte riktigt lika strikt, då jag ammar, och har bara minskat 3 cm. Men längre fram så kommer jag nog igen!</span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS", sans-serif;">Idag har jag tagit ner stora hallspegeln... ska se om det hjälper mot all otur vi haft sen vi flyttade hit. Enligt Feng Shui är det inte bra att ha en spegel mitt emot ytterdörren, så varför inte testa? Frågan är bara var jag ska hänga upp den istället? Hade tänkt i sovrummet, men det är visst inte heller så bra. Hm! Nån som är bra insatt i detta? :-) </span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS", sans-serif;">Nej, nu ska jag fixa lite lunch. En smoothie med Turkisk yoghurt, vispgrädde och hallon. Det ni!</span>Grumiumhttp://www.blogger.com/profile/07182638376415061205noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-260635017339856303.post-47711800358049050072011-05-02T11:20:00.000+02:002011-05-02T11:20:54.387+02:00Sköna maj...<span style="font-family: "Trebuchet MS", sans-serif;">... välkommen! Men måste du vara så förbannat kall? +7 grader i skrivande stund, och jag fryyyser! :-(</span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS", sans-serif;">Q-ty har varit på återbesök hos Torkel Falk idag. Hjärtat lät inte sämre än för två veckor sedan, men hon har fortfarande lite vätska kvar i lungorna, så nu ska hon få två olika sorters vätskedrivande istället. Hoppas det hjälper... Vår älskade lilla "Bodil" ska få leva som vanligt, och hon kommer att säga ifrån/visa om hon blir trött, och det får vi respektera så klart. Hon kan hänga kvar i nån månad... eller flera år. Det finns två typer av hjärtfel som drabbar dobermann, och Q-ty har det som har "bäst" prognos av dem, så vi hoppas självklart hon orkar med oss ett bra tag till. Det ska visst ta 2-3 veckor för alla hennes mediciner att börja verka, så om någon vecka borde hon vara (ännu) piggare. Tycker jag sett en förändring redan den senaste veckan - inte att hon orkar springa omkring och jaga runt med de andra hundarna så mycket, men hon försöker i alla fall, och ligger inte och vilar hela tiden. Matlusten fick hon åter bara ett par dagar efter insjuknandet, och att hon matvägrar finns liksom inte. Hon äter åtminstone nästan hela sin portion, när hon blir dålig, men nu slukar hon återigen minsta lilla matsmula, och hjälper till med att "diska ur" de andras skålar också, när de ätit upp. :-)</span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS", sans-serif;">Katterna har haft roligt idag... de hittade mina glasögon i min necessär i badrummet, rev ner dem (och en hel del annat "kul" som de hittade i necessären) på golvet och körde runt... Oh my god. Tur de inte gick sönder! :-S Det är bus i vårt hus...</span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS", sans-serif;">Olivia fyller 5 månader idag. :-) Igår åt hon en första smakportion av potatis- och broccolipuré och gillade det! :-D Blir nog inga problem att vänja henne av mjölken så småningom. Nedan en bild på henne (tagen igår) då hon visar att hon minsann "kan själv"! </span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS", sans-serif;">Ha en fin vecka!</span><br />
<br />
<div style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhyJ4phnjf4PtUlyQV0_G0TkkUiKAqUt7iWMJvxk-Aa-_SEf_Dkg6RkwV82ajl-K8OWuybO7EO_1aCqIKUoKnJaJ35WOe1hfhjfpliluObhq5uMDoHw54YwKPMOEKfTgiJJGanTh7z3FPPx/s1600/olivia-flaska-5mndr.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="261" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhyJ4phnjf4PtUlyQV0_G0TkkUiKAqUt7iWMJvxk-Aa-_SEf_Dkg6RkwV82ajl-K8OWuybO7EO_1aCqIKUoKnJaJ35WOe1hfhjfpliluObhq5uMDoHw54YwKPMOEKfTgiJJGanTh7z3FPPx/s320/olivia-flaska-5mndr.jpg" width="320" /></a></div>Grumiumhttp://www.blogger.com/profile/07182638376415061205noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-260635017339856303.post-4748516009744362402011-04-28T17:15:00.030+02:002011-05-02T15:13:37.264+02:00Lite gammalt, lite nytt...<span style="font-family: "Trebuchet MS", sans-serif;">Trött på allt elände nu...</span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS", sans-serif;">I början av augusti förra året åkte vi till Norge och parade vår bruna böna Q-ty och - vilken lycka - hon blev dräktig! Hon blev dock inte speciellt tjock, men visade alla andra tecken på dräktighet. När det väl var dags (efter 9 veckors dräktighet) för henne att valpa, så hände det ingenting... ingenting på nästan en vecka! Vi åkte därför in med henne till djursjukhuset för att kolla om allt stod rätt till i den blivande mammans mage. Röntgen visade - och gjorde oss lite besvikna - att det bara fanns en (STOR) valp i magen, och ultraljudet visade att valpen minsann var vid liv, men ville/kunde inte komma ut, för mamma Q-ty hade inte fått några värkar. Med risk att förlora valpen och Q-ty i komplikationer bestämde vi oss i samråd med veterinären att snitta upp Q-ty och plocka ut valpen. Dock tömde valpen tarmen under operationen och inhalerade mycket av fostervattnet, så det hela slutade med en död tikvalp, trots stora insatser med återupplivningsförsök. :-( Q-ty överlevde i alla fall, men verkade djupt olycklig när vi åkte hem några timmar senare... Skit också!</span><br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><span style="font-family: "Trebuchet MS", sans-serif;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhJFv-SZyGFngK-e9bSvLc1hDkhyphenhyphen6hB74SF4vYuQTTh_C_vnR39-sWpSBzCDewsWfDi0Vhsa0QLXmf9C-Z-e5Cp8feqHuZs3I6lorEet0e9crPBpsCf-LyeRDEhw5cytjeow4uGlb-ZMom9/s320/qty-Norge2010.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;" /></span></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><em><span style="font-family: "Trebuchet MS", sans-serif;">Q-ty i Norge</span></em></td></tr>
</tbody></table><br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS", sans-serif;">I början av september flyttade en ny fyrbent kompis in hos oss, den blåa orientalfröknen "Kajsa" katt, S*Jean Dark Daisy Duck, och förhoppningsvis kan hon bli en bra avelshona åt oss och Jean Dark. :-) Kajsa är en framåt, urgalen, kelig och jättesocial fröken, precis som en kisse ska vara enligt mig.</span><br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><span style="font-family: "Trebuchet MS", sans-serif;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg-qZ9lf6asipM7xCZ8RCjzXod45PyZdCFezcXflOyO3kO9ZMiK1AuKQO7DokkWYrD6HWQTZsoOWybjQAsVO0sCTKY6UShHoeAl1IizyQeDI1DyDP3TNRZR976p9TYaPDD6y4c8ThUP3mXn/s320/DSCF0020.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;" /></span></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><em><span style="font-family: "Trebuchet MS", sans-serif;">Kajsa</span></em></td></tr>
</tbody></table><br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS", sans-serif;">Inga valpar förra året heller alltså... ingen tikvalp att spara här hemma... då bestämde jag mig för att leta runt efter nytt blod att köpa in till vår kennel, en ny tik som vi kan ha att hoppas på inför framtida avel. Valet landade på enda svarta tikvalpen hos kennel Tierra's, nämligen Tierra's Viva La Vida, nu kallad "Lava". Hon flyttade hem till oss i slutet av oktober, och smälte raskt in i gänget av vuxna tikar. Hon är en glad, vild, superbusig, vacker och snäll jänta, och går just nu en unghundskurs med husse. Vi får väl se vad det blir utav henne när hon blir vuxen. ;-)</span><br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><span style="font-family: "Trebuchet MS", sans-serif;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhUCwlqb0hWfPfxWej-Ia14DdVXJyWiG02vl6NidfTFUfUgmgSeCtZ9CjhLpwmujAotXftUUnjw3sBiPXC3mvmoTybNQ4UMx8k9qlMkL3azDyYuJnL-XbLIdCia_tFt7zPFkU8ixtQ_Wpj7/s320/DSCF0112.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;" /></span></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><em><span style="font-family: "Trebuchet MS", sans-serif;">Lava-valpen</span></em></td></tr>
</tbody></table><br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS", sans-serif;">Den 2:a december var det så dags för mig själv att "valpa", 12 dagar tidigare än beräknat, men vår söta dotter Olivia var mer än varmt välkommen! :-) Hennes första 6 dygn fick hon och jag tillbringa på Neonatalavdelningen pga att hennes blodsocker var ganska lågt. Tiden där gick långsamt, men Olivia och jag fick chansen att lära känna varandra ordentligt i lugn och ro. Vi hade några jobbiga nätter, då sköterskorna ville kolla hennes blodsocker med jämna mellanrum, så jag var tvungen att väcka dottern ett par gånger varje natt...</span><br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><span style="font-family: "Trebuchet MS", sans-serif;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh_FEdBJ6T75i9yqOSTvVV5lHpqs2tJBes0TzBW_G10GFbDieIZVOObpFb9uNpLiS8-ITDiKBKKjcboBs2Xwr-SuxdC_ITCDYqj37L21WAOm5aHBEI_uA6jT6kBqaAw61UtV-WFWNe7jzNJ/s320/DSC02646.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;" /></span></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><em><span style="font-family: "Trebuchet MS", sans-serif;">Olivia 4 dagar</span></em></td></tr>
</tbody></table><br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS", sans-serif;">En vecka efter att vi kommit hem från sjukhuset, var det dags för mig att bli dålig. Jag fick ont i magen - höger sida i närheten av äggstocken - så jag var rädd för att det tillstött komplikationer efter förlossningen. Men jag bet ihop i ett par dagar, tills jag på förmiddagen den 17:e december fick sådana smärtor i magen att jag trodde min tid var kommen där och då. Efter en lång stund kunde jag äntligen sansa mig och ringa sjukvården, och blev hänvisad till Kvinnokliniken efter min beskrivning av symptom och att jag fått barn 2 veckor tidigare. Läkaren undersökte mig, men kunde inte hitta något fel på livmoder eller äggstockar, men däremot en del vätska i buken. Jag blev hemskickad, utan att temp eller några prover tagits, med rådet att ta Alvedon, och höra av mig till Vårdcentralen om jag inte känner mig bättre inom några dagar. Jag kände mig bättre av och till, men i början av nyårsveckan fick jag feberfrossa och Alvedonen hjälpte inte längre.</span><br />
<span style="font-family: Trebuchet MS;"></span><br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS", sans-serif;">Den 29:e december åkte jag så till Vårdcentralen, där min snabbsänka/CRP kollades (ca 160 mg/l - över 50 mg/l kräver behandling) och jag blev omgående remitterad till Akuten. Efter en del kontroller, bl.a. av gynekolog (fortfarande inget fel på livmoder eller äggstockar) och kirurg, skickades jag vidare till kontraströntgen. Efter några timmars väntan kom kirurgen strax efter kl 2 på natten och knackade på dörren till rummet där jag blivit inlagd tillsammans med Olivia och min mor (maken var tvungen att åka hem till våra hundar, och personalen sa att jag måste ha hjälp med att sköta barnet så min mor kom dit direkt). Han sa att min blindtarm brustit och eftersom det var nästan två veckor sedan, så hade det bildats en varhärd/-böld runt den, ungefär lika stor som min knytnäve... Vad de skulle göra med den visste han inte säkert just då, utan jag fick fortsätta vara fastande åtminstone till morgonen. På morgonen kom en annan läkare in och sade att de förmodligen skulle försöka dränera varhärden m.h.a. röntgen, men hon skulle återkomma när hon diskuterat saken med röntgenpersonalen. Ingen frukost alltså.... På förmiddagen kom en sköterska in och meddelade att det inte blir någon dränering p.g.a. att varhärden låg för nära tjocktarmen, och med risk för att den skulle bli skadad, avstod de alltså. (Hurra! Lunch! Jag hade varit utan mat i nästan ett dygn...) Behandlingen blev stark antibiotika, och Alvedon/Panodil. Under 4 dygn hade jag feberfrossa av och till, och sköterskorna tog en mängd blodprover, så till slut kände jag mig helt sönderstucken och var både röd och blå på hela armarna - en del sköterskor hade lite svårt att lyckas tappa mig på blod, så de stack mig flera gånger vid samma tillfälle. Suck!</span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS", sans-serif;"></span><span style="font-family: "Trebuchet MS", sans-serif;">Nyårsafton firade maken, jag och Olivia med andra ord på sjukhuset, medan min stackars far fick sitta ute i skogen hemma hos våra hundar, och världens snällaste mamma satt ensam hemma... Tack för att ni ställer upp! Nåväl, en inte så rolig nyårsafton kanske, men jag var vid liv - vilket inte hade varit helt självklart då jag faktiskt svävade mellan liv och död ett tag, utan att själv vara medveten om det såklart. Mitt fokus var under hela sjukdomstiden på att ta hand om Olivia, och att amma henne mellan feberattackerna. Dråpslaget kom dygn fem, när läkaren kom in och sa att jag skulle gå över från intravenös antibiotika till tabletter, och att dessa mediciner går över i modersmjölken, så jag skulle snällt få pumpa ut och slänga den, och Olivia skulle matas med ersättning istället. WTF!? Jag kan säga att jag grinade hela eftermiddagen och kvällen efter det beskedet... Det kändes tungt... riktigt tungt. Att inte kunna trösta sin baby med bröstet är nog en känsla som inte är begriplig för den som inte fått barn och ammat! :-( När Olivia började skrika kände jag mig maktlös så till den milda grad, att Patrik fick åka hem med henne och lämna mig ensam kvar på sjukhuset. Vilken natt! Kudden blev våt av tårar... Dygn 6 kom och sköterskorna pratade om att jag skulle få åka hem under dagen, så fort läkaren kommit och rondat. Underbart! Jag hade varit feberfri i två dygn och mådde förhållandevis bra. Timmarna gick, och läkaren lyste med sin frånvaro... när det närmade sig kväll började mitt tålamod tryta, och jag frågade en sköterska om jag inte skulle få åka hem trots allt? Konstigt att läkaren aldrig dök upp. Men jag fick packa ihop mina saker och ringa efter maken, och medan jag stod ute i korridoren och väntade på man och barn utanför mitt rum, såg jag läkaren som skulle ha kommit och pratat med mig 9 timmar tidigare... morr. ;-) Nå, jag högg tag i henne och frågade om det verkligen var okej för mig att åka hem, och visst var det det. Jag skulle fortsätta med medicinerna, och därmed också att kasta bort brösmjölken, i 10 dagar till... Tungt, men jag hade accepterat läget, och var bara glad över att få komma hem till familjen och djuren igen. Olivia hade hunnit bli en månad gammal, och på den tiden hade hon och jag alltså huserat på sjukhus tillsammans i 11 dygn (jag 12). Usch och fy! Inga fler sjukhusvistelser tack! Summa sumarum: Läkaren som inte tog några prover på mig den 17:e december har blivit anmäld, och jag hoppas han lärt sig en läxa... Sen vore det ju härligt om man fick ett saftigt skadestånd, men med min otur kan jag väl se mig om efter det bland stjärnorna.... :-P</span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS", sans-serif;">Den 5:e februari fick Olivia vara med om sitt första kalas, då döptes hon i Vänga kyrka, och hon fick stor uppvaktning. Jag vill härmed tacka alla som kom (tackkort kommer!), för alla fina presenter, och det allra största tacket går till mina föräldrar som fixade med servering, all god mat och fixandet inför och efter kalaset - ni är bara BÄST!! Puss!!! :-*</span><br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><span style="font-family: "Trebuchet MS", sans-serif;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjBI-meTCU3FjZO1oV0JT5vgpz5gkOAQhda0ApPNaZqhtBez6MW0FVoGPTcDsnjfeEOUPgmDrzGdwS5z2dyrUygqyIrdxmjHRm7pZU7RccU0cJ9thsYLTN9DCNO04YU20WusGGvmnSl-f0q/s320/dop_10.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;" /></span></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><em><span style="font-family: "Trebuchet MS", sans-serif;">Olivia 2 månader</span></em></td></tr>
</tbody></table><br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS", sans-serif;">Så tillbaka till avel med hundar... Då det framkommit att över 50% av rasen dobermann drabbas av dilaterad kardiomyopati, DCM, har vi beslutat oss för att kontrollera hjärtstatus på de av våra hundar som är tänkta att gå i avel. Först ut var bruna bönan Q-ty, och med henne åkte vi till hjärtspecialisten Torkel Falk, Helsingborg, den 17:e mars i år. Ultraljudet visade att hennes hjärta är något förstorat, och att hon har ett litet läckage i mitralisklaffen (klaffen mellan väntser kammare och förmak). Vi bestämde oss för att även göra en Holtertest (24 h EKG) på henne, för att se om hon har några extraslag, arytmier, utöver förstoringen på hjärtat. När svaret på Holtertesten kom blev vi glada, för inte hade hon några anmärkningar på det! Veterinären tyckte vi kunde ta och ultraljuda om hjärtat efter 6-12 månader, för att se om hjärtat fortsätter att förändras eller om detta är Q-tys "normalstatus". Lättad över att hon inte är "nära döden", började jag så smått att motionera mig och henne för att förbereda henne inför eventuell kommande kull valpar. Vi har knatat några mil den senaste månaden, Q-ty och jag, vilket känns jätteskönt. Vår långrunda på 9 km består av enbart skog, och aldrig möter man någon på vägen heller. Man får gå och njuta av ensamheten....</span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS", sans-serif;">Lördagen den 16:e april gick Q-ty med mig och min mor samma 9 km runda, och hon njöt verkligen. Hon fick sträcka ut ordentligt mellan varven, men när hon var kopplad gick hon och segdrog hela tiden. När vi så kom hem och varit hemma en stund, började Q-ty hosta. "Åh, nej" tänkte jag "Nu är det hjärtat som börjat krångla!" Det lät som om hon försökte hosta upp något som fastnat i halsen, lite som kennelhosta, fast dovare liksom. Var skulle hon förresten fått kennelhosta ifrån? Vi har ju inte varit iväg någonstans på jättelänge. Det skulle väl vara om valpen Lava dragit med sig kennelhosta från kursen då, men varför skulle bara Q-ty ha smittats då..? Nej, jag fick oroskänslor i magen då Q-ty började hosta mer och mer. Även på natten fick hon några hostattacker. På söndagen, under morgonen och förmiddagen, verkade hon må mycket bättre - hostade till bara ett par gånger. "Skönt!" tänkte jag. "Hon är på bättringsvägen." Jo, eller hur...? När kvällen kom satte det igång igen - etter värre! Det var så illa att hon under kvällen och natten knappt kunde ligga ner, utan stod eller satt upp. Hon djupandades, rosslade och jag tyckte hjärtat rusade på henne. Jag satt hos henne till halv två på natten och grät som ett litet barn, och var säker på att jag skulle förlora henne där och då. :-( Patrik tittade till henne vid 4-tiden på morgonen, och då låg hon och sov. Han åkte in med henne vid 10-tiden till vår veterinär i Borås, och hon ringde sen ganska omgående till Torkel Falk, som jobbade i Göteborg den dagen, och han skulle ta emot oss samma dag för kontroll av Q-ty. Han tyckte dock det verkade konstigt att hon skulle ha insjuknat i hjärtproblem så snabbt, men det var lika bra att han skulle titta på henne ändå.</span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS", sans-serif;"></span><span style="font-family: "Trebuchet MS", sans-serif;">Röntgen visade att lungorna var fulla av vätska, s.k. lungödem, och ultraljudet visade att förmaket blivit ytterligare förstorat den senaste månaden. :-( Hennes syresättning var riktigt dålig också då hon knappt fick någon luft - hon var nära att drunkna! Torkel sa att det bästa vore om Q-ty blev inlagd i åtminstone ett dygn för medicinering, övervakning och syrgasgrimma. Självklart var det ett lätt beslut att fatta, även om försäkringen inte skulle gå in och täcka en krona (pga nyteckning veckan innan, och därmed 20 dagars karens... ja, jag vet - min otur igen), men huvudsaken var att Q-ty skulle få den vård hon behövde!! De skulle höra av sig, vilken tid som helst på dygnet, om det skulle tillstöta något... Jag sov med ett öra öppet hela natten, men ingen ringde. Måste väl vara ett gott tecken? Jodå, på dagen ringde de och sa att Q-ty kunde få åka hem på eftermiddagen. :-) En massa tusenlappar fattigare blev vi, men Q-ty ylade hela vägen hem från Götet! Av lycka! Nu går vår lilla "Bodil" på tre olika sorters mediciner, urindrivande, mot hjärtsvikt och mot hjärtklaffsdegeneration, och idag är hon som vanligt, och vi njuter av att ha henne kvar, åtminstone ett tag till. Vi får se vad Torkel säger på måndag, då Q-ty ska på återbesök. Men... inga valpar mer för Q-tys del, vad det vekrar. SORG!!!</span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS", sans-serif;">Vi har bestämt oss för att - trots att Aquila är över 5 år gammal - försöka få en första kull på henne till hösten. Så vi får se om oturen vänder tills dess, eller om den envist hänger sig kvar... TVI. Hon ska såklart också hjärkollas, men nån Holter vete katten om vi ska lägga pengar på... den verkar ju ändå inte visa om hunden kan insjukna i hjärtfel. Eller...? Tja, inte i Q-tys fall åtminstone.</span><br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><span style="font-family: "Trebuchet MS", sans-serif;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjArhNYIUzwB_Pt3WV7ym1kUf6ne-zIqUrAiYfgjzgK1GMWBaJvrfeZOonjipf_Kb2jMIyHtoX0r13jGYCv48ZulV0DerU1rKA2SgMUuK4PnqVlCpwXzH2XaN2HliYt2RLAYtCAvlFErlIX/s320/aquila.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;" /></span></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><em><span style="font-family: "Trebuchet MS", sans-serif;">Aquila</span></em></td></tr>
</tbody></table><br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS", sans-serif;">Så håll tummarna gott folk... tror vi behöver lite hjälp "från ovan" nu.</span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS", sans-serif;">Både "Lava" och "Kajsa" finns att beskåda på vår hemsida: </span><a href="http://www.kennelgrumium.se/"><span style="font-family: "Trebuchet MS", sans-serif;">www.kennelgrumium.se</span></a><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS", sans-serif;">Dags att mata liten baby... :-)<br />
<br />
PS! Jag vet inte vad jag gör för fel med radbrytningarna, så jag ber om ursäkt för att det ser ut som det gör.... :-S</span><br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS", sans-serif;"></span><br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><span style="font-family: "Trebuchet MS", sans-serif;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjGJuOZ3ypvxZ5YDrg1N5sUz5kIHE2SOGCp-8ljiDoNylP2p3m6y3o2ui63Kr5f3Jk8HtwAnAbP6-QTGHGZHjTglN7eNKfrjI6YNvgfXN1ffkqq32BC3peYqv_hF_kIz2BW6r4lQXqtBYAh/s320/DSCF0470-27april2011.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;" /></span></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><em><span style="font-family: "Trebuchet MS", sans-serif;">Olivia knappt 5 månader</span></em></td></tr>
</tbody></table><br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS", sans-serif;"></span>Grumiumhttp://www.blogger.com/profile/07182638376415061205noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-260635017339856303.post-58659882168107514772010-08-27T12:47:00.000+02:002010-08-27T13:12:33.406+02:00Nej!!!<span style="font-family:trebuchet ms;font-size:85%;">Nu får det väl ändå vara slut på otur och elände??</span><br /><br /><span style="font-family:trebuchet ms;font-size:85%;">Katten Cixi fick värkar förra torsdagen, krystade i nästan 3 timmar utan att få ut någon unge. Klockan var sen 22:35 när jag ringde till Blå Stjärnan i Göteborg (varför finns det inget jouröppet djursjukhus i Borås???) och vi blev ombedda att genast åka dit med den blivande mamman. Eftersom vi bor som vi gör, tog det nog 1,5 timmar innan vi var framme, och väl där fick vi vänta i ytterligare en timma innan veterinären kom och undersökte vår svarta panter. Det visade sig att hon hade 3 ungar i magen, varav en var på väg ut, men kunde inte pga att mamma var för trång i "musen". Med hjälp av en massa glidslem och ett litet snitt i "utgången" krystade Cixi till slut ut första bebisen... den var död. :-( Efter en timmas vila kom så den andra ungen ut... den var också död. Där tog Cixis ork slut, så veterinären satte efter en timma in värkstimulerande, och sen tog det ca 30 minuter innan den sista ungen kom ut... även den död. Behöver jag säga att luften gick ur oss? Cixi fick dropp och smärtstillande, och blev ihopsydd i "musen"... sen fick vi vänta en stund till så att hon fick återhämta sig lite, innan vi gick till kassan för att betala för kalaset. Kl 07:00 rullade vi in på gården igen, och det var dags för Patrik att åka till jobbet... stackaren. Turligt nog hade hundarna skött sig hela natten på egen hand, och var såklart överlyckliga när vi kom hem igen. När man själv är ledsen efter en sån här upplevelse, är det så skönt att det ändå alltid är någon som är glad och får en att tänka på annat. FAN, säger jag rent ut sagt. Varför ska vi ha sån otur för??? Nu lutar det åt att Cixi ska bli kastrat... för det kan ju inte vara meningen att det ska vara svårt och smärtsamt för en katt att föda ungar?</span><br /><br /><span style="font-family:trebuchet ms;font-size:85%;">Igår var vi på ultraljud med vårt nästa mammahopp, Aquila. Tomt... det var TOMT i hennes mage!? Igen!? FAN! Hur är det möjligt? Nä, det var nog inte meningen att hon skulle få bli mamma... Det är så himla ledsamt när en sån trevlig och snäll, och alldeles underbar tik inte kan föra sina gener vidare. Det sa även veterinären igår, och hon lät uppriktigt ledsen då hon inte fann några fosterblåsor i Aquilas mage. Jag hoppas såklart ändå att det ligger en eller två små valpar och gömmer sig där inne, men hur stora är oddsen liksom..? Med vår "tur"... Ja, om drygt 4 veckor vet vi helt säkert. </span><br /><br /><span style="font-family:trebuchet ms;font-size:85%;">Nu står vårt sista hopp till Q-tys mage... och måtte nu allt gå vår väg som omväxling! Jag är så innerligt TRÖTT på alla motgångar den senaste tiden. Man kan ju undra vad vi gjort för att förtjäna detta?</span><br /><br /><span style="font-family:trebuchet ms;font-size:85%;">Idag kommer Grumium Antares tillbaka till oss, då vi efter överläggande med hans senaste ägare kommit fram till att han får bo här, tills ett nytt varaktigt och bra hem dyker upp. Hans husse har blivit allergisk och om det blir värre riskerar han att förlora sitt jobb - och det vill vi ju inte! Så nu får vi leta med ljus och lykta efter någon som har tid och plats för en vuxen, kastrerad, supersnäll dobermannhane. Enda problemet är att han inte vill vara ensam hemma, så det är en fördel om nya ägaren kan ha med sig Antares till jobbet, eller om det nästan alltid är någon hemma med honom... Se mer på vår hemsida </span><a href="http://www.kennelgrumium.se/"><span style="font-family:trebuchet ms;font-size:85%;">http://www.kennelgrumium.se/</span></a><span style="font-family:trebuchet ms;font-size:85%;">. Fler bilder och info kommer när vi fått hem honom, och fått lära känna honom på nytt.</span><br /><span style="font-family:Trebuchet MS;font-size:85%;"></span>Grumiumhttp://www.blogger.com/profile/07182638376415061205noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-260635017339856303.post-13708469989120317082010-08-12T14:35:00.001+02:002010-08-12T14:56:21.216+02:00Tillbaka igen!<span style="font-family:trebuchet ms;font-size:85%;">Tjohej!</span><br /><br /><span style="font-family:trebuchet ms;font-size:85%;">Ja, nu var det så dags att uppdatera lite... Det har ju inte hänt så mycket på djurfronten här hemma förrän nu (förhoppningsvis), men ni som haft koll har ändå sett att det uppdaterats lite på hemsidan - lite nya foton, tävlingsresultat, Kennel Grumiums första LP-titel m.m. :-)</span><br /><br /><span style="font-family:trebuchet ms;font-size:85%;">Det har varit tyst på valp- och kattungefronten, men inom några få dagar bör vår svarta panter Cixi-katt nedkomma med sin första kull bebisar! Vi håller såklart tummarna för att allt går bra, och att ungarna är friska och fina. :-) Se mer under "Ungar" på hemsidan!</span><br /><br /><span style="font-family:trebuchet ms;font-size:85%;">Aquila och Q-ty har varit på varsin dejt, och det är snart 3 veckor sedan vi var nere i Skåne med Aquila. Härom dagen kräktes hon ett par ggr före frukost, och jag blev såklart jätteglad: Hon är dräktig!! Men, det är ju inte helt säkert ännu... Vi kommer att ultraljuda om en dryg vecka, om vi innan dess inte är säkra på att det växer små valpar där inne. Lite andra "tecken" - som gör att jag tänt ett hoppets ljus - är att hon är lite stingslig, ännu keligare än normalt, SNOR mat (inget hon törs i "vanliga" fall), leker mindre med de andra, ägnar stor del av utevistelsen åt att hitta nåt att stoppa i magen - hon brukar annars vara den som springer omkring och leker och stojar. :-) Håll nu tummarna gott folk!</span><br /><br /><span style="font-family:trebuchet ms;font-size:85%;">Q-ty var vi med i Norge för 1,5 v sen, och hoppas såklart att hon också börjar må lite tjyvens, eller som sist när hon var dräktig: försvinner in i ett slags dräktighetskoma och tuttarna sväller till det tredubbla! På henne märktes första dräktigheten redan efter 2 veckor. Skönt med "tydliga" tecken ibland.</span><br /><br /><span style="font-family:trebuchet ms;font-size:85%;">Får vi valpar (nu är det väl ändå på tiden igen??), så kommer vi att ha valpträff till våren. Då får alla som vill komma, och dela med sig av sina valperfarenheter, ställa frågor, be om träningshjälp osv osv. Vi kommer att hitta på diverse valpaktiviteter, och se lite vad ni själva lyckats åstadkomma på några månader.</span><br /><br /><span style="font-family:trebuchet ms;font-size:85%;">Det kommer såklart att bli en hel del mer aktivitet på hemsidan nu när vi väntar smått, så håll utkik efter uppdateringar. :-)</span><br /><br /><span style="font-family:trebuchet ms;font-size:85%;">Pga att min egen dator ligger i koma sedan ett par månader tillbaka, har jag förlorat alla mail från er valpspekulanter (och andra). Vill ni vara gulliga och skriva en rad till </span><a href="mailto:ninasinkorg@hotmail.com"><span style="font-family:trebuchet ms;font-size:85%;">ninasinkorg@hotmail.com</span></a><span style="font-family:trebuchet ms;font-size:85%;"> så jag kan kontakta er när/om det föds valpar? Tack! :-)</span><br /><br /><span style="font-family:trebuchet ms;font-size:85%;">På återhörande!</span>Grumiumhttp://www.blogger.com/profile/07182638376415061205noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-260635017339856303.post-50883035703425932202010-03-09T15:09:00.000+01:002010-03-09T15:18:30.992+01:00Tråkigt värre...Det blir inga valpar hos oss om 3 veckor. :-( Aquila-magen visade ett stort svart tomrum hos veterinären, och vi åkte besvikna hem igen. Vi gör ett nytt, sista försök, att para Aquila i juli (om hon löper då vill säga), och ber till hundgudarna för ett stort gäng valpar i september! Det känns verkligen jättetrist, men det finns inget annat man kan göra än att bita ihop och försöka igen, när tillfälle ges.<br /><br />Tanken är att även para Q-ty i år, och jag hoppas damerna inte synkar sina löp nästa gång! Det är dock inget man kan råda över...<br /><br />På grund av datorkraschen jag hade för ett litet tag sen, har jag förlorat en hel del som fanns i datorn... bl.a. programmet som jag bygger hemsidor med. Därför har jag ingen möjlighet att göra några uppdateringar öht innan jag hittat CD:n med programmet på. Suck.<br /><br />Hoppas nu våren är i antågande på allvar! Det vore skönt att få se lite grönska som omväxling, nu när vi ju ändå bor mitt ute i skogen. :-D<br /><br />Ha en fin dag!Grumiumhttp://www.blogger.com/profile/07182638376415061205noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-260635017339856303.post-73093133978700198322010-02-22T13:31:00.000+01:002010-02-22T13:57:35.796+01:00GRATTIS A-kullen!Nu gjorde jag det igen... missade att gratulera i rätt tid! Den här gången är det vår A-kull som fyllt år, närmare bestämt 4 år den 20e februari. Hoppas alla A-valpar haft en fin födelsedag!<br /><br />Aquila, som vi har hemma hos oss, fick det stora nöjet att pulsa i människomidjedjup snö tillsammans med övriga hundar, husse och matte. :-) All fysisk ansträngning är nåt som Aquila älskar och utför med stor glädje och extas! Så jag hoppas hon hade det fint på sin födelsedag... Sen hoppas vi också att hon har ett gäng nya världsmedborgare i maggen, men det lär tiden få utvisa, eller ultraljud - jag ska idag leta efter en veterinär i närheten, som har möjlighet att ta emot oss och göra oss klokare. Vissa dagar är jag tvärsäker på att Aquila är dräktig, andra dagar är jag lika säker på att hon bara luras. Men men... ännu har inte halva tiden gått, så om magen börjar växa om en vecka, blir nog INGEN gladare än jag!<br /><br />Det är vansinnigt vackert ute idag - strålande sol, -8 grader och närmare en meter snö på sina ställen! Kanske inte den mest ultimata början i ett dåligt isolerat, gammalt hus på landet, med endast en fungerande kakelugn, ca 7 grader varmt på golvet (just nu 16 grader i huvudhöjd) och skållheta element... hm... Undrar hur hög första elräkningen egentligen blir?! Det är mycket som behöver åtgärdas innan nästa vinter, så vi då slipper frysa och bäva inför att öppna kuvertet från Vattenfall. :-P Nåja, vi trivs i alla fall. Jag ÄLSKAR att bo i skogen! Någon stadsmänniska har jag aldrig varit, så nu känns det som att jag hamnat helt rätt. Jag tror att Patrik också trivs - än har han inte gnällt i alla fall, även om han för hand fått skotta 30 meter till vägen och ett tiotal meter till vedförrådet i flera omgångar, under de 5 veckor vi bott här. Han är så tapper, min hjälte! En snöslunga står dock högt på hans önskelista. ;-)<br /><br />En fördel med mängden snö, är att det inte krävs ett stängsel för att hålla hundarna i närheten. De sticker inte frivilligt iväg i snön som når dem upp över ryggen, när de pulsar fram. Men till våren så...<br /><br />Dags att peta in mer ved i kakelugnen, och sen ut och pulsa med tjejerna!<br /><br />Ha en fin dag!Grumiumhttp://www.blogger.com/profile/07182638376415061205noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-260635017339856303.post-30393011591118094782010-02-16T23:29:00.000+01:002010-02-16T23:52:04.962+01:00Long time no see!Det är bestämt inte lätt att göra uppdateringar när man har ett knappt fungerande MOBILT internet, här inne i djupa skogen... Men kanske, kanske går det nu..?<div><br /></div><div>Det har hänt en del sen sist... Vet inte var jag ska börja, eller hur mycket jag ska skriva om? Hur som haver. Vi har ju som sagt flyttat nu, och det var i brådaste rasket må jag säga. Affären blev klar i mitten av december, och en månad senare var vi - efter mycket stök och bök - inflyttade i 1800-tals torpet i skogen, ute på landet. Här trivs vi jättebra, och likaså hundarna och katterna. Jag har varit på äventyr i skogarna i trakten tillsammans med hundarna, gick vilse, och kom hem 4,5 timmar efter att jag glad i hågen gått hemifrån, med hopp om att vara hemma ca 2 timmar senare. Ha! Så kan det gå. Det är inte lätt att veta var man befinner sig, när det är en halvmeter snö överallt, inte ett hus i sikte på flera kilometer, och bara skog, skog, skog, framåt, bakåt och åt sidorna. :-) Behöver jag säga att hundarna sov hela nästa dag??</div><div><br /></div><div>Aquila har varit på parningsresa, och om dejten burit frukt är vi ännu osäkra på... men vi hoppas, inbillar oss att det händer nåt där inne i magen, och håller tummarna hårt, hårt, hårt! Colt, som Aquilas dejt heter, gillade vi verkligen både Patrik och jag, så det kan väl inte bli annat än bra? Colt är en pigg och glad, nyfiken och välbyggd snygging som jobbar med sin husse på skjutbanan hela dagarna, och är sambo och bästa vän med en äldre taxherre. :-) En riktig kelgris är han, precis som Aquila, så risken finns väl att valparna blir riktiga knähundar de med...</div><div><br /></div><div>Nu har vi förresten fått igång vår hemtelefon, och jag har lyckats få ordning på mitt mailkonto, dock på Patriks dator, för min egen har fått hicka. Suck. Datorer, bilar och telefoner m.m. ska ju bara funka, eller?</div><div><br /></div><div>Vår yngsta tik, Bella, har nu "äntligen" kommit in i sin psykiska könsmognad... och det yttrar ju sig på både ett och annat sätt. Hm. Så nu har vi en hel del jobb att göra med henne den närmaste tiden! :-)</div><div><br /></div><div>Jag hoppas kunna logga in mig igen snart, och uppdatera lite oftare. Nu är det dags att krypa till kojs.</div><div><br /></div><div>Ses och hörs!<br /><br /></div><div> </div>Grumiumhttp://www.blogger.com/profile/07182638376415061205noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-260635017339856303.post-6828628001206216982009-10-29T20:19:00.000+01:002009-10-29T20:34:04.920+01:00Huset sålt!Ja! Där satt den. :-) Huset är nu sålt, och vi ska leta nytt boende... spännande fortsättning följer alltså. Vi måste ut härifrån senast i mitten av januari. Så förhoppningsvis hittar vi ett litet hus i skogen, med tillträde ganska snart. :-O<br /><br />Vi har besök av Occe och lillebror Brutus (Italiensk vinthund på 4 månader), så dagarna går i rasande fart! Det gäller att ha koll på den lille parveln, så han inte springer runt och "gör toalett" överallt i huset, så man får ha ögon i nacken. :-) Han är världens bästa sängvärmare, och rusar in under mitt täcke, så fort jag lyfter på det inför natten, rullar ihop sig som en liten boll nära, nära mig. I morgon kommer Josefine och hämtar hem sina grabbar igen, och jag är lite osäker på om jag vill lämna ifrån mig Brutus... hm. Sakna honom lär jag göra i alla fall! :-(<br /><br />I helgen hade vi även besök av Ester, Aquilas syster. Vilken skön tjej, säger jag bara. Hur lätt som helst att ha att göra med! :-) Snäll, söt, och otroligt hungrig!!<br /><br />Det kändes rätt fantastiskt när man i helgen kikade in i vardagsrummet och såg 6 dobermanns samsas om soffor och hundbäddar, inget gruff eller sura miner. Det är så en flock hundar ska fungera, tycker jag. 5 tikar i blandade åldrar, förutom de två systrarna då, som ligger och pussas och trängs och bara myser... en härlig syn.<br /><br />I övrigt händer inte så mycket annat! Tack och lov för det. Jag tycker det räcker fint som det är just nu. ;-) Stressen över att få sålt huset har nu lagt sig, och resulterade - för mig - i en huvudvärk från underjorden! Minns inte när jag hade så ont i huvudet sist, men nu har det börjat släppa, och jag kanske kan vara människa igen till helgen.<br /><br />Dags att kvällsrasta liten valp. :-)Grumiumhttp://www.blogger.com/profile/07182638376415061205noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-260635017339856303.post-57141473340307273922009-10-14T13:59:00.001+02:002009-10-14T16:06:06.832+02:00Det regnar guld..!Ja, så ser det i alla fall ut, när gyllene höstlöv virvel-singlar ner mot backen i solens sken. Vackert! Jag ÄLSKAR sådana här dagar - hösten är riktigt fin just nu. :-)<br /><br />Jag tog en lång hundpromenad i förmiddags (ca 2 timmar) uppför "backen som Gud glömde", och en bit till. Outforskad terräng för min del, så det var lite spännande. Hittade ett gammalt öde hus, som jag inte skulle vilja gå in i en mörk höstkväll. Ett riktigt spökhus! Det kändes dessutom som att det blåste lite extra kyligt just i närheten av det... Hmm. Lika bra att inte undersöka det närmare.<br /><br />Husse har semester den här veckan, så nu har han varit ute och cyklat med två av hundarna. Strax ska vi ut och gå med de andra två. Man får passa på och motionera extra när vädret är fint. :-)<br /><br />I morgon blir det visning igen. NU måste det bli sista gången, för vi har fått ett bud (dock lägre än vi begär) och två par till är intresserade, så nu j*drar... (Tummarna håller vi såklart extra hårt i morgon då.) Efter visningen kommer Bellas syster och ska bo hos oss tills på söndag. Det ska bli jätteroligt att ha henne här! Fina Tyramyran... Hoppas vi kan ta lite trevliga bilder på henne när vi ändå har henne här i några dagar.<br /><br />Nu ska här motioneras lite igen! Ha en fin kväll!Grumiumhttp://www.blogger.com/profile/07182638376415061205noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-260635017339856303.post-41619098500308478172009-10-11T11:48:00.001+02:002009-10-11T12:03:49.226+02:00Grattis husse!... en dag i efterskott. Jag kom mig aldrig för att skriva i bloggen igår, så jag grattar här idag istället. ;-) Husse som för övrigt jobbar hela helgen - det blir inte mycket fira då inte. Men i natt bakade jag en tårta, så när husse kommer hem från jobbet ikväll, har den nog saftat till sig ordentligt! Det blir mums.<br /><br />Vovvarna fick tuggisar igår... ingen bra sort... idag är de "något" lösa i magarna. Blä. Den sorten köper vi ingen mer gång.<br /><br />Idag är det inget härligt höstväder - så jag ska kura ner mig i soffan hos hundarna, dra en skön filt över mig och titta på nån film. En perfekt dag för sådant. :-)<br /><br />Grumium Alhena med husse Johan (bilden nedan) var igår och tävlade i Lydnadsklass I för andra gången, efter ett låååångt träningsuppehåll över våren och sommaren. Riktigt fina poäng fick de - eller vad sägs t.ex. om 10 i inkallning, 10 i apportering, 10 i helhetsintryck, 9,5 i linförighet, 8 i platsliggande (jag minns tyvärr inte alla poängen)... Snöpligt nog missade de några poäng i ställandet, så de fick inget förstapris den här gången, men ack så nära det var! 2,5 poäng till, så hade uppflyttet suttit som en smäck. Vi håller tummarna för det nästa gång! Nu är det nog dags för oss att börja träna tillsammans igen, va? :-)<br /><p><img style="TEXT-ALIGN: center; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 240px; DISPLAY: block; HEIGHT: 320px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5391280486385768338" border="0" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjxvOFBTUufDwvuCZHnl6vZEqEi4FjDPxTq01DyGfYuUAS0XMPGg3wYKfQxnkKCx6HJs2SjbE5cocqfybHz8imJrhJM9VrrhMhfbZcbsxkvZkhpv7H7DPtQ6VdKDnmOnfHH0f1EGQpTDboh/s320/ester-husse.jpg" /></p><br />Nä, dags för pläd och soffa! Ha en fin söndag.Grumiumhttp://www.blogger.com/profile/07182638376415061205noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-260635017339856303.post-42756788413588906802009-10-07T18:30:00.000+02:002009-10-07T20:02:58.399+02:00Trött...<div align="left">Igår hade vi visning igen - för andra gången på en vecka. Storstädning i timmar än en gång alltså. Nu håller vi tummarna stenhårt för att det lönade sig att köra slut på kroppen för en halvtimmas visning! :-P<br /><br />Vi gick en långtur med hundarna medan mäklaren jobbade hemma hos oss, och jag tror jag klämde sönder 8-9 älgflugor som klamrade sig fast på Yxie. Konstigt nog drogs de mest till just henne..? Hittade även ett par stycken i håret på mig själv efter hemkomst. Blä! "Flygande fästingar" kallar jag dem. Fästingar och älgflugor är otyg i min mening. Nåja, hoppas de dör ut snart, så man får njuta av skogspromenaderna igen. :-)<br /><br />Jag har återigen hittat ett riktigt trevligt ställe att flytta till, men nu vägrar jag att åka och titta. De gånger som vi varit och tittat på hus sen i vintras, och jag/vi blivit stormförtjusta, har ändå bara renderat i besvikelse, då vi inte kan vara med och lägga bud, så länge vårt hus förblir osålt. Riktigt, riktigt tråkigt börjar det kännas nu. Det är 7 månader sedan vi hade första visningen, och då kändes allt riktigt hoppfullt, men ju längre tiden har gått, desto mer blasé känner jag mig. Hur länge orkar man hoppas? Någon gång måste det ju vända?! Varje gång vi blivit "snuvade på konfekten", så har jag tänkt: Tja, det fanns nog en mening med att vi inte skulle bo där heller... Men var 17 är det då meningen att vi ska bo? Kan någon svara på det? :-S<br /><br />Idag har det varit ganska så skönt väder ute - blåsigt, men skönt. Ännu en härlig höstdag att njuta av med andra ord. :-) Synd bara att kvällarna känns så korta... mörkret faller tidigare och tidigare. Snart är det vinter, mörker och kyla, så då ska det bunkras upp med ljus minsann! Jag älskar att tända en massa mysljus överallt i huset - hellre det än en massa lampor. De få gånger strömmen går när det är mörkt ute, så myser jag inombords och går och tänder så mycket värme- och stearinljus jag hittar.<br /><br />Kanske ska man skriva lite om sina hundar också? Det är ju trots allt namnet på vår kennel som rubricerar bloggen. :-D<br /></div><br /><ul><li><div align="left">Yxie - snart 7 år (den 20e oktober), det är inte klokt vad tiden går - känns piggare än någonsin, full av bus, träningslust och livsglädje. Det är så härligt att se, och att få dela sin vardag med henne. Yxie är en väldigt speciell dam - det säger alla som träffat henne. Hon är nog den som lämnar störst avtryck i folk, då de besökt oss... kanske för att det bara är hon som sitter och "fikar" efter fika, medan de andra tjejerna ligger och sover... Yxie har sitt speciella sätt att tigga fika på. Antingen delar hon ut pussar (utan tunga), eller så räcker hon fram sin "prinsesstass", dvs lyfter tassen så högt upp hon kan, och lägger den lååångsamt ner på en arm eller ett ben. </div></li></ul><p align="center"><img style="TEXT-ALIGN: center; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 212px; DISPLAY: block; HEIGHT: 320px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5389912363313394162" border="0" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjxT6_-R7b9y7xSCAKBqHcL_ejbRTc_nCX0dPLMhBQUOfXIsmgNWUId6vewXlFSsRfDBAcjiUUy2V7NHEPnlJBW8ckw6rWC5dw-yGWAvNHhyGc0Gq9iqiKOe19hvtwUznzbqMZkgzSQMfQA/s320/DSC01519.jpg" /><img style="TEXT-ALIGN: center; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 190px; DISPLAY: block; HEIGHT: 320px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5389913152463203794" border="0" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjzds7JNjBX_DTWwgBLYe4nm2p8Gc6ZhyphenhyphenL9HGf4xZdqiaT2sn8-liJU5vlPe_L-7im8ziaH_LLtJq98K2OIjzTZnZhyphenhyphen7vmdgDFcd3IQTjRWsqjc3EOOE0mxl1jibHQzr0R94Ez_ffLRfLGL/s320/DSC01525.jpg" /><span style="font-size:85%;"><em>Yxie</em> </span></p><ul><li><div align="left">Q-ty - vår bruna böna - 4 år och 8 månader - också full av bus och spring. Just nu med stora "bomber" p.g.a. skendräktighet, men söt ändå. ;-) Jag undrar ofta hur lugnt och stilla det skulle vara hemma hos oss, om inte Q-ty fanns här. Och hur tråkigt det skulle vara. Hon är verkligen flockens pajas och en obstinat skitunge! Hahahha! Hon kommer nog aldrig att bli vuxen... Min älskade lilla köttbulle!</div></li></ul><img style="TEXT-ALIGN: center; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 320px; DISPLAY: block; HEIGHT: 303px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5389913911100069842" border="0" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhLu5RJe0EfY8TRxz7jNq_iHm-zJNiE8dpVeIqbdimHsla2lWfJQTrjokFg69i9VTylemOQ46D6BoJT6tnCYdc4_NA3FXQBY6By7X5NDEw6wAhgu0SjyKE5JrlxcTWKnPP7AUNEAFkj-1EW/s320/DSC01504.jpg" /><img style="TEXT-ALIGN: center; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 281px; DISPLAY: block; HEIGHT: 320px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5389914630047399186" border="0" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgT4V-bWB-aNi2Lo7b6bZ9n-lK13qQ7xhuGO-x7NhUGsTOfucemZoAwa5Hi8kaaClBFZ6OFmYo2caYcCXH3Kp9ssbTxfclDB7X5N1GXXryrWWPUjs0uDlaXoebUI9hokCtevr0HH02zDhvz/s320/DSC01533.jpg" /> <p align="center"><span style="font-size:85%;"><em>Q-ty</em> </span></p><ul><li><div align="left">Aquila - lektanten nummer ett - 3 år och 8 månader, Bellas stora idol och lekkompis. Hon som skulle ha haft ett gäng valpar att pyssla med nu. Hon som vägrade låta sig kurtiseras på dejten i juli. Hon som är min skugga. Hon som blir översvallande glad över: mat, koppelrassel i hallen, bollar, träning, godis, besök, när jag stiger upp på morgonen/kommer hem från jobb eller annat, eller kommer in efter att ha hämtat posten (tar ca 1 minut, max)... Hon är helt enkelt glad över precis allt! Och blir jag någon gång arg på något/någon, så kan man se Aquila i ögonvrån - så liten och så ynklig - så jag måste genast bli glad igen, så hon kan fortsätta vifta glatt på sin svans!<br /></div></li></ul><ul></ul><ul><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjIhOumQLb2vqD5wwV1bFzSpGHW4P0WlNkgofvxyjfyuySCaJCeHjzmAiTvoaNgNBudUaqqCVGdXrMyMe3g0-wJxLF-nvAkO2IdpyyN4C1fR9DKJeI4ZVAxqcbIs2dmyd-B_Y001YlEekUr/s1600-h/DSC01513.jpg"><img style="TEXT-ALIGN: center; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 247px; DISPLAY: block; HEIGHT: 320px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5389915869804363938" border="0" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjIhOumQLb2vqD5wwV1bFzSpGHW4P0WlNkgofvxyjfyuySCaJCeHjzmAiTvoaNgNBudUaqqCVGdXrMyMe3g0-wJxLF-nvAkO2IdpyyN4C1fR9DKJeI4ZVAxqcbIs2dmyd-B_Y001YlEekUr/s320/DSC01513.jpg" /></a> <img style="TEXT-ALIGN: center; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 228px; DISPLAY: block; HEIGHT: 320px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5389916141450886322" border="0" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiRP-ui9eIcPTj9cuueLpl5bi5LFlpyblJZDl-4hkILKBajuNDI-bQWG0sDaClL0XXszbazvQsE9Yq68lqjqjdjhJsKUT7TcNuMfmQFaG5Pg0jl5od0NB0c628v-ZaZZNI-tvDSPTEG3Rtj/s320/DSC01520.jpg" /> <img style="TEXT-ALIGN: center; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 212px; DISPLAY: block; HEIGHT: 320px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5389916464666123906" border="0" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjYsl_XQ4_FHJ45-xblRtcc1gvrPnItxsllsnM4bqhXAi8QHy-nzpUedqgZQv7AlmefNgB5iA4ldvapmdKXfNAmsXzaJCPrvbeunQNngiXWgRQOjoWxaVG77SG8ugSE_iQ4ZR5JxFHNWtA6/s320/DSC01524.jpg" /> <p align="center"><em><span style="font-size:85%;">Aquila</span></em> </p><li><div align="left">Bella - vår "bebis" - 2 år gammal den 3 november. Jag säger som Monica (matte till Bellas bror "Nitro") när hon pratar om sin hund: </div></li><em></em><p align="left"><em>"Jag är säker på att det bor en liten människa där inne!"</em> </p><p align="left">Bella var en riktig slyngel förra sommaren, men det har ändrat sig rejält. Hon kan fortfarande vara odräglig och skälla en massa, men vi fortsätter att jobba på det. Det kan låta som att hon ska mörda, när hon ser en annan hund, men har hon väl fått hälsa, så leker hon bara. Hon har dessutom ärvt sin mors "snuttande", och ligger och "diar" och trampar på filtar och täcken så fort hon kommer åt. Jag undrar om det kan höra ihop med att hon som liten valp inte nådde upp att dia mamma Q-ty när hon stod upp - att hon inte fick det begäret stillat riktigt? Hennes syskon var ju ganska mycket större än henne, och hade inga problem med att äta fast mamsen inte låg ner på backen. :-) Det är en fråga jag nog aldrig får svar på... Bella är också en riktig knähund, och ska alltid lägga sig i famnen på någon - besökare får sig alltid en omgång av Bella: hon ska nogsamt tvätta händerna på den vars famn hon tillfälligtvis ockuperat. Försöker man dra undan händerna, klamrar hon fast sina tassar, som om de vore händer! Hon är en riktig liten apa... en högt älskad liten apa.<br /></p><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjt9sCb7_cC9FJX0I3tulFZwrlZOZUweYLY0HJvfRvUU1RrNj6G42v5mZg5tNAVhDz2St_3uz6B95NpoxdS8GF4mS0LNT0TfNlU2meal5XDHf516Eqyhtvp3erQCIaO-ZJVYAMLgqhbBm1L/s1600-h/DSC01531.jpg"><img style="TEXT-ALIGN: center; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 212px; DISPLAY: block; HEIGHT: 320px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5389917399149508866" border="0" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjt9sCb7_cC9FJX0I3tulFZwrlZOZUweYLY0HJvfRvUU1RrNj6G42v5mZg5tNAVhDz2St_3uz6B95NpoxdS8GF4mS0LNT0TfNlU2meal5XDHf516Eqyhtvp3erQCIaO-ZJVYAMLgqhbBm1L/s320/DSC01531.jpg" /></a><br /><img style="TEXT-ALIGN: center; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 191px; DISPLAY: block; HEIGHT: 320px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5389917329806144642" border="0" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgi3UiF5vqZY065myA1nlUiZYxt7x59bFkkJRUDTGFBPhxRYx1jnz-x4fYTFloMTKIa0E0C6JQGQwauhDeIcRJNU-dnYE5fAw1HPrk9q7_kTlmbYNDar_wPhxYhu4mgF8FPiwAEuVujxyzj/s320/DSC01508.jpg" /></ul><div align="center"><em><span style="font-size:85%;">Bella </span><br /></em><br /></div><p>Ja, det var det om våra hundar. Mer finns såklart att läsa på hemsidan <a href="http://www.kennelgrumium.se/">http://www.kennelgrumium.se/</a><br /></p><p>Nu är det väl dags att laga middag.</p><p>Tjing!</p>Grumiumhttp://www.blogger.com/profile/07182638376415061205noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-260635017339856303.post-12617331802049088722009-10-05T13:49:00.000+02:002009-10-05T13:54:16.521+02:00Underbara måndag...... ja, det kan man väl skriva? Solen skiner ju! Man får passa på att njuta av sådana här höstdagar, de kanske inte blir så många.<br /><br />Igår var vi som sagt på kalas hemma hos mina föräldrar, och magarna blev fulla av god mat och andra godsaker. TACK mamma och pappa för igår! Hoppas pappsen får användning av sin present nu när han har "lite" mer fritid. ;-)<br /><br />Det blir inget långt inlägg idag... men jag har ju lovat att vara mer aktiv med bloggandet, så nu gör jag allt för att stå vid mitt ord. :-)<br /><br />Härnäst blir det lite mackor i magen, och sen en långpromenad i det härliga vädret!<br /><br />Toodiloo!Grumiumhttp://www.blogger.com/profile/07182638376415061205noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-260635017339856303.post-20782718044908702832009-10-03T15:33:00.000+02:002009-10-03T15:43:33.247+02:00HöstruskMen usch, vilket ruskväder det bjöds på idag. Det forsar i det lilla vattenfallet utanför kontorsfönstret, så nog har det regnat en hel del... Hundarna visar inga större tecken på att vilja gå ut, och när det är blött och kallt som idag, så stryker de bara längs husväggen för att inte bli blöta i pälsen när de gör sina behov - och fort går det! Det är riktigt skönt att ha hundar som inte pockar på uppmärksamhet eller kräver aktivering, när man själv inte känner för det. Sådana här dagar ligger de mer än gärna i sofforna och degar, och vi med. Haha! Det får bli filmtajm och något gott att äta idag, känner jag. I morgon blir det middag hos mina föräldrar, då pappa fyller 65, så då ska han såklart firas. :-)<br /><br />Jag börjar bli mer och mer sugen på att skaffa en liten hund av annan ras, men det får bli längre fram, när vi har större utrymme och verkligen fått kött på benen beträffande rasen. Det får än så länge förbli en liten "hemlis", men vi tror att den lilla krabaten kan komma att funka bra ihop med våra större och lite "brötiga" vovvar. Så fortsättning följer väl, så småningom. ;-)Grumiumhttp://www.blogger.com/profile/07182638376415061205noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-260635017339856303.post-31800343935028507382009-10-02T13:01:00.000+02:002009-10-02T14:54:22.376+02:00En trött men härlig fredag!Solen skiner och värmer fortfarande lite grann, så nu har jag precis kommit in efter att ha njutit av solskenet, medan hundarna busat runt på tomten. Igår hade vi husvisning igen - för vilken gång i ordningen har jag inte riktigt koll på, men kanske 12:e? Husvisning för oss innebär att huset måste storstädas på samtliga 159 kvm, då vi ju har 6 håriga "bestar" som gör det stört omöjligt, att ha det nystädat i mer än ett par timmar. När hela huset storstädas, tar det ca 8 timmar att göra detta, och jag bävar för flyttstädningen, när den nu infaller! Undrar hur många dagar det kommer att ta... Idag är jag alltså lite "lagom" mör i kroppen, trött i armar, axlar, rygg, bakdel, ben, fötter, knopp... så det blir inte mycket vettigt gjort vill jag lova. Extra skönt då att det är fredag, huset är nystädat (nåja, med undantag av hund- och katthår på golvet, det tar liksom aldrig slut), tacosingredienserna redan inhandlade - fredagar är tacokvällar för oss nämligen - och hundarna förhoppningsvis lagom trötta efter långpromenad med tillhörande röj i trollskogen igår kväll, samt godislet och bus idag. Det blir lugnt och skönt idag. :-)<br /><br />Javisst ja... Jag ska knata bort till mor och far och mumsa i mig lite smörgåstårta som mamma gjort. Mums! Tur de inte bor så långt bort, så jag orkar ta mig dit och hem utan fordon.<br /><br />Jag sitter här och myser lite... jag har planerat framtida hundparningar och känner mig riktigt nöjd med besluten. Det ska bli riktigt kul och jag ser så mycket fram emot kommande valpkullar - jag tror det kan bli riktigt bra! Det är skönt när det känns bra i magen. :-)<br /><br />Katten Cixi ska också på parning, bara jag får till det med mina arbetstider och hennes löp nån gång... Hon lyckas alltid tajma in de mest intensiva löpdagarna till mitt i veckan, så det är lite frustrerande. Milt uttryckt. Och självklart hittar jag alltid hanar som bor långtbortistan... så "mina" parningsresor är inte gjorda på en kvart precis. Hm.<br /><br />Det verkar vara hopplöst att få till kull-MH i höst, vilket vi verkligen hoppats på, så vi får nog tyvärr be er som inte varit ute på MH än, sköta det själva. :-( Anmälan måste göras senast 3 veckor innan MH, tikarna får inte löpa, och tänk på att det ska vara en kul dag för hunden! Går ni in på <a href="http://www.sbk.nu/templates/CompetitionContainer____770.aspx">SBK:s</a> sida så hittar ni datum för de klubbar i er närhet som anordnar MH. Har ni några frågor så hör av er. Meddela gärna när och var ni fått plats, så kanske vi har möjlighet att komma och titta! Det är ju främst därför vi försökt anordna kull-MH för att själva kunna vara med och se hundarna live. Det är ju svårt att på ett protokoll se hur hunden agerat under vissa moment.<br /><br />Jag hoppas i alla fall att vi kan få till en kennelträff under hösten, för vi vill så gärna träffa er allihop! Fr.o.m. nästa vecka tar vi en paus i husvisandet (framför allt hoppas vi att huset blir sålt nu), så då får vi mer ork och tid till att planera kennelträff och träningsträffar under hösten.<br /><br />Nästa lördag fyller husse år, men det ska han fira med att jobba. Dålig idé tycker ju jag, men ska det inventeras så ska det.<br /><br />Min pappa jobbade i onsdags sin sista dag, och kan numera titulera sig Glad Pensionär! :-) Grattis pappsen! 40 år på samma arbetsplats är riktigt imponerande måste jag tillstå. Men så har ju också arbetsuppgifterna varit varierande... ;-) Hoppas nu du får njuta av en fin höst, och får du tråkigt så vet du var jag och hundarna finns.<br /><br />Trevlig helg!Grumiumhttp://www.blogger.com/profile/07182638376415061205noreply@blogger.com2