fredag 27 augusti 2010

Nej!!!

Nu får det väl ändå vara slut på otur och elände??

Katten Cixi fick värkar förra torsdagen, krystade i nästan 3 timmar utan att få ut någon unge. Klockan var sen 22:35 när jag ringde till Blå Stjärnan i Göteborg (varför finns det inget jouröppet djursjukhus i Borås???) och vi blev ombedda att genast åka dit med den blivande mamman. Eftersom vi bor som vi gör, tog det nog 1,5 timmar innan vi var framme, och väl där fick vi vänta i ytterligare en timma innan veterinären kom och undersökte vår svarta panter. Det visade sig att hon hade 3 ungar i magen, varav en var på väg ut, men kunde inte pga att mamma var för trång i "musen". Med hjälp av en massa glidslem och ett litet snitt i "utgången" krystade Cixi till slut ut första bebisen... den var död. :-( Efter en timmas vila kom så den andra ungen ut... den var också död. Där tog Cixis ork slut, så veterinären satte efter en timma in värkstimulerande, och sen tog det ca 30 minuter innan den sista ungen kom ut... även den död. Behöver jag säga att luften gick ur oss? Cixi fick dropp och smärtstillande, och blev ihopsydd i "musen"... sen fick vi vänta en stund till så att hon fick återhämta sig lite, innan vi gick till kassan för att betala för kalaset. Kl 07:00 rullade vi in på gården igen, och det var dags för Patrik att åka till jobbet... stackaren. Turligt nog hade hundarna skött sig hela natten på egen hand, och var såklart överlyckliga när vi kom hem igen. När man själv är ledsen efter en sån här upplevelse, är det så skönt att det ändå alltid är någon som är glad och får en att tänka på annat. FAN, säger jag rent ut sagt. Varför ska vi ha sån otur för??? Nu lutar det åt att Cixi ska bli kastrat... för det kan ju inte vara meningen att det ska vara svårt och smärtsamt för en katt att föda ungar?

Igår var vi på ultraljud med vårt nästa mammahopp, Aquila. Tomt... det var TOMT i hennes mage!? Igen!? FAN! Hur är det möjligt? Nä, det var nog inte meningen att hon skulle få bli mamma... Det är så himla ledsamt när en sån trevlig och snäll, och alldeles underbar tik inte kan föra sina gener vidare. Det sa även veterinären igår, och hon lät uppriktigt ledsen då hon inte fann några fosterblåsor i Aquilas mage. Jag hoppas såklart ändå att det ligger en eller två små valpar och gömmer sig där inne, men hur stora är oddsen liksom..? Med vår "tur"... Ja, om drygt 4 veckor vet vi helt säkert.

Nu står vårt sista hopp till Q-tys mage... och måtte nu allt gå vår väg som omväxling! Jag är så innerligt TRÖTT på alla motgångar den senaste tiden. Man kan ju undra vad vi gjort för att förtjäna detta?

Idag kommer Grumium Antares tillbaka till oss, då vi efter överläggande med hans senaste ägare kommit fram till att han får bo här, tills ett nytt varaktigt och bra hem dyker upp. Hans husse har blivit allergisk och om det blir värre riskerar han att förlora sitt jobb - och det vill vi ju inte! Så nu får vi leta med ljus och lykta efter någon som har tid och plats för en vuxen, kastrerad, supersnäll dobermannhane. Enda problemet är att han inte vill vara ensam hemma, så det är en fördel om nya ägaren kan ha med sig Antares till jobbet, eller om det nästan alltid är någon hemma med honom... Se mer på vår hemsida http://www.kennelgrumium.se/. Fler bilder och info kommer när vi fått hem honom, och fått lära känna honom på nytt.

torsdag 12 augusti 2010

Tillbaka igen!

Tjohej!

Ja, nu var det så dags att uppdatera lite... Det har ju inte hänt så mycket på djurfronten här hemma förrän nu (förhoppningsvis), men ni som haft koll har ändå sett att det uppdaterats lite på hemsidan - lite nya foton, tävlingsresultat, Kennel Grumiums första LP-titel m.m. :-)

Det har varit tyst på valp- och kattungefronten, men inom några få dagar bör vår svarta panter Cixi-katt nedkomma med sin första kull bebisar! Vi håller såklart tummarna för att allt går bra, och att ungarna är friska och fina. :-) Se mer under "Ungar" på hemsidan!

Aquila och Q-ty har varit på varsin dejt, och det är snart 3 veckor sedan vi var nere i Skåne med Aquila. Härom dagen kräktes hon ett par ggr före frukost, och jag blev såklart jätteglad: Hon är dräktig!! Men, det är ju inte helt säkert ännu... Vi kommer att ultraljuda om en dryg vecka, om vi innan dess inte är säkra på att det växer små valpar där inne. Lite andra "tecken" - som gör att jag tänt ett hoppets ljus - är att hon är lite stingslig, ännu keligare än normalt, SNOR mat (inget hon törs i "vanliga" fall), leker mindre med de andra, ägnar stor del av utevistelsen åt att hitta nåt att stoppa i magen - hon brukar annars vara den som springer omkring och leker och stojar. :-) Håll nu tummarna gott folk!

Q-ty var vi med i Norge för 1,5 v sen, och hoppas såklart att hon också börjar må lite tjyvens, eller som sist när hon var dräktig: försvinner in i ett slags dräktighetskoma och tuttarna sväller till det tredubbla! På henne märktes första dräktigheten redan efter 2 veckor. Skönt med "tydliga" tecken ibland.

Får vi valpar (nu är det väl ändå på tiden igen??), så kommer vi att ha valpträff till våren. Då får alla som vill komma, och dela med sig av sina valperfarenheter, ställa frågor, be om träningshjälp osv osv. Vi kommer att hitta på diverse valpaktiviteter, och se lite vad ni själva lyckats åstadkomma på några månader.

Det kommer såklart att bli en hel del mer aktivitet på hemsidan nu när vi väntar smått, så håll utkik efter uppdateringar. :-)

Pga att min egen dator ligger i koma sedan ett par månader tillbaka, har jag förlorat alla mail från er valpspekulanter (och andra). Vill ni vara gulliga och skriva en rad till ninasinkorg@hotmail.com så jag kan kontakta er när/om det föds valpar? Tack! :-)

På återhörande!

tisdag 9 mars 2010

Tråkigt värre...

Det blir inga valpar hos oss om 3 veckor. :-( Aquila-magen visade ett stort svart tomrum hos veterinären, och vi åkte besvikna hem igen. Vi gör ett nytt, sista försök, att para Aquila i juli (om hon löper då vill säga), och ber till hundgudarna för ett stort gäng valpar i september! Det känns verkligen jättetrist, men det finns inget annat man kan göra än att bita ihop och försöka igen, när tillfälle ges.

Tanken är att även para Q-ty i år, och jag hoppas damerna inte synkar sina löp nästa gång! Det är dock inget man kan råda över...

På grund av datorkraschen jag hade för ett litet tag sen, har jag förlorat en hel del som fanns i datorn... bl.a. programmet som jag bygger hemsidor med. Därför har jag ingen möjlighet att göra några uppdateringar öht innan jag hittat CD:n med programmet på. Suck.

Hoppas nu våren är i antågande på allvar! Det vore skönt att få se lite grönska som omväxling, nu när vi ju ändå bor mitt ute i skogen. :-D

Ha en fin dag!

måndag 22 februari 2010

GRATTIS A-kullen!

Nu gjorde jag det igen... missade att gratulera i rätt tid! Den här gången är det vår A-kull som fyllt år, närmare bestämt 4 år den 20e februari. Hoppas alla A-valpar haft en fin födelsedag!

Aquila, som vi har hemma hos oss, fick det stora nöjet att pulsa i människomidjedjup snö tillsammans med övriga hundar, husse och matte. :-) All fysisk ansträngning är nåt som Aquila älskar och utför med stor glädje och extas! Så jag hoppas hon hade det fint på sin födelsedag... Sen hoppas vi också att hon har ett gäng nya världsmedborgare i maggen, men det lär tiden få utvisa, eller ultraljud - jag ska idag leta efter en veterinär i närheten, som har möjlighet att ta emot oss och göra oss klokare. Vissa dagar är jag tvärsäker på att Aquila är dräktig, andra dagar är jag lika säker på att hon bara luras. Men men... ännu har inte halva tiden gått, så om magen börjar växa om en vecka, blir nog INGEN gladare än jag!

Det är vansinnigt vackert ute idag - strålande sol, -8 grader och närmare en meter snö på sina ställen! Kanske inte den mest ultimata början i ett dåligt isolerat, gammalt hus på landet, med endast en fungerande kakelugn, ca 7 grader varmt på golvet (just nu 16 grader i huvudhöjd) och skållheta element... hm... Undrar hur hög första elräkningen egentligen blir?! Det är mycket som behöver åtgärdas innan nästa vinter, så vi då slipper frysa och bäva inför att öppna kuvertet från Vattenfall. :-P Nåja, vi trivs i alla fall. Jag ÄLSKAR att bo i skogen! Någon stadsmänniska har jag aldrig varit, så nu känns det som att jag hamnat helt rätt. Jag tror att Patrik också trivs - än har han inte gnällt i alla fall, även om han för hand fått skotta 30 meter till vägen och ett tiotal meter till vedförrådet i flera omgångar, under de 5 veckor vi bott här. Han är så tapper, min hjälte! En snöslunga står dock högt på hans önskelista. ;-)

En fördel med mängden snö, är att det inte krävs ett stängsel för att hålla hundarna i närheten. De sticker inte frivilligt iväg i snön som når dem upp över ryggen, när de pulsar fram. Men till våren så...

Dags att peta in mer ved i kakelugnen, och sen ut och pulsa med tjejerna!

Ha en fin dag!

tisdag 16 februari 2010

Long time no see!

Det är bestämt inte lätt att göra uppdateringar när man har ett knappt fungerande MOBILT internet, här inne i djupa skogen... Men kanske, kanske går det nu..?

Det har hänt en del sen sist... Vet inte var jag ska börja, eller hur mycket jag ska skriva om? Hur som haver. Vi har ju som sagt flyttat nu, och det var i brådaste rasket må jag säga. Affären blev klar i mitten av december, och en månad senare var vi - efter mycket stök och bök - inflyttade i 1800-tals torpet i skogen, ute på landet. Här trivs vi jättebra, och likaså hundarna och katterna. Jag har varit på äventyr i skogarna i trakten tillsammans med hundarna, gick vilse, och kom hem 4,5 timmar efter att jag glad i hågen gått hemifrån, med hopp om att vara hemma ca 2 timmar senare. Ha! Så kan det gå. Det är inte lätt att veta var man befinner sig, när det är en halvmeter snö överallt, inte ett hus i sikte på flera kilometer, och bara skog, skog, skog, framåt, bakåt och åt sidorna. :-) Behöver jag säga att hundarna sov hela nästa dag??

Aquila har varit på parningsresa, och om dejten burit frukt är vi ännu osäkra på... men vi hoppas, inbillar oss att det händer nåt där inne i magen, och håller tummarna hårt, hårt, hårt! Colt, som Aquilas dejt heter, gillade vi verkligen både Patrik och jag, så det kan väl inte bli annat än bra? Colt är en pigg och glad, nyfiken och välbyggd snygging som jobbar med sin husse på skjutbanan hela dagarna, och är sambo och bästa vän med en äldre taxherre. :-) En riktig kelgris är han, precis som Aquila, så risken finns väl att valparna blir riktiga knähundar de med...

Nu har vi förresten fått igång vår hemtelefon, och jag har lyckats få ordning på mitt mailkonto, dock på Patriks dator, för min egen har fått hicka. Suck. Datorer, bilar och telefoner m.m. ska ju bara funka, eller?

Vår yngsta tik, Bella, har nu "äntligen" kommit in i sin psykiska könsmognad... och det yttrar ju sig på både ett och annat sätt. Hm. Så nu har vi en hel del jobb att göra med henne den närmaste tiden! :-)

Jag hoppas kunna logga in mig igen snart, och uppdatera lite oftare. Nu är det dags att krypa till kojs.

Ses och hörs!