Nej!!!

Nu får det väl ändå vara slut på otur och elände??

Katten Cixi fick värkar förra torsdagen, krystade i nästan 3 timmar utan att få ut någon unge. Klockan var sen 22:35 när jag ringde till Blå Stjärnan i Göteborg (varför finns det inget jouröppet djursjukhus i Borås???) och vi blev ombedda att genast åka dit med den blivande mamman. Eftersom vi bor som vi gör, tog det nog 1,5 timmar innan vi var framme, och väl där fick vi vänta i ytterligare en timma innan veterinären kom och undersökte vår svarta panter. Det visade sig att hon hade 3 ungar i magen, varav en var på väg ut, men kunde inte pga att mamma var för trång i "musen". Med hjälp av en massa glidslem och ett litet snitt i "utgången" krystade Cixi till slut ut första bebisen... den var död. :-( Efter en timmas vila kom så den andra ungen ut... den var också död. Där tog Cixis ork slut, så veterinären satte efter en timma in värkstimulerande, och sen tog det ca 30 minuter innan den sista ungen kom ut... även den död. Behöver jag säga att luften gick ur oss? Cixi fick dropp och smärtstillande, och blev ihopsydd i "musen"... sen fick vi vänta en stund till så att hon fick återhämta sig lite, innan vi gick till kassan för att betala för kalaset. Kl 07:00 rullade vi in på gården igen, och det var dags för Patrik att åka till jobbet... stackaren. Turligt nog hade hundarna skött sig hela natten på egen hand, och var såklart överlyckliga när vi kom hem igen. När man själv är ledsen efter en sån här upplevelse, är det så skönt att det ändå alltid är någon som är glad och får en att tänka på annat. FAN, säger jag rent ut sagt. Varför ska vi ha sån otur för??? Nu lutar det åt att Cixi ska bli kastrat... för det kan ju inte vara meningen att det ska vara svårt och smärtsamt för en katt att föda ungar?

Igår var vi på ultraljud med vårt nästa mammahopp, Aquila. Tomt... det var TOMT i hennes mage!? Igen!? FAN! Hur är det möjligt? Nä, det var nog inte meningen att hon skulle få bli mamma... Det är så himla ledsamt när en sån trevlig och snäll, och alldeles underbar tik inte kan föra sina gener vidare. Det sa även veterinären igår, och hon lät uppriktigt ledsen då hon inte fann några fosterblåsor i Aquilas mage. Jag hoppas såklart ändå att det ligger en eller två små valpar och gömmer sig där inne, men hur stora är oddsen liksom..? Med vår "tur"... Ja, om drygt 4 veckor vet vi helt säkert.

Nu står vårt sista hopp till Q-tys mage... och måtte nu allt gå vår väg som omväxling! Jag är så innerligt TRÖTT på alla motgångar den senaste tiden. Man kan ju undra vad vi gjort för att förtjäna detta?

Idag kommer Grumium Antares tillbaka till oss, då vi efter överläggande med hans senaste ägare kommit fram till att han får bo här, tills ett nytt varaktigt och bra hem dyker upp. Hans husse har blivit allergisk och om det blir värre riskerar han att förlora sitt jobb - och det vill vi ju inte! Så nu får vi leta med ljus och lykta efter någon som har tid och plats för en vuxen, kastrerad, supersnäll dobermannhane. Enda problemet är att han inte vill vara ensam hemma, så det är en fördel om nya ägaren kan ha med sig Antares till jobbet, eller om det nästan alltid är någon hemma med honom... Se mer på vår hemsida http://www.kennelgrumium.se/. Fler bilder och info kommer när vi fått hem honom, och fått lära känna honom på nytt.

Tillbaka igen!

Tjohej!

Ja, nu var det så dags att uppdatera lite... Det har ju inte hänt så mycket på djurfronten här hemma förrän nu (förhoppningsvis), men ni som haft koll har ändå sett att det uppdaterats lite på hemsidan - lite nya foton, tävlingsresultat, Kennel Grumiums första LP-titel m.m. :-)

Det har varit tyst på valp- och kattungefronten, men inom några få dagar bör vår svarta panter Cixi-katt nedkomma med sin första kull bebisar! Vi håller såklart tummarna för att allt går bra, och att ungarna är friska och fina. :-) Se mer under "Ungar" på hemsidan!

Aquila och Q-ty har varit på varsin dejt, och det är snart 3 veckor sedan vi var nere i Skåne med Aquila. Härom dagen kräktes hon ett par ggr före frukost, och jag blev såklart jätteglad: Hon är dräktig!! Men, det är ju inte helt säkert ännu... Vi kommer att ultraljuda om en dryg vecka, om vi innan dess inte är säkra på att det växer små valpar där inne. Lite andra "tecken" - som gör att jag tänt ett hoppets ljus - är att hon är lite stingslig, ännu keligare än normalt, SNOR mat (inget hon törs i "vanliga" fall), leker mindre med de andra, ägnar stor del av utevistelsen åt att hitta nåt att stoppa i magen - hon brukar annars vara den som springer omkring och leker och stojar. :-) Håll nu tummarna gott folk!

Q-ty var vi med i Norge för 1,5 v sen, och hoppas såklart att hon också börjar må lite tjyvens, eller som sist när hon var dräktig: försvinner in i ett slags dräktighetskoma och tuttarna sväller till det tredubbla! På henne märktes första dräktigheten redan efter 2 veckor. Skönt med "tydliga" tecken ibland.

Får vi valpar (nu är det väl ändå på tiden igen??), så kommer vi att ha valpträff till våren. Då får alla som vill komma, och dela med sig av sina valperfarenheter, ställa frågor, be om träningshjälp osv osv. Vi kommer att hitta på diverse valpaktiviteter, och se lite vad ni själva lyckats åstadkomma på några månader.

Det kommer såklart att bli en hel del mer aktivitet på hemsidan nu när vi väntar smått, så håll utkik efter uppdateringar. :-)

Pga att min egen dator ligger i koma sedan ett par månader tillbaka, har jag förlorat alla mail från er valpspekulanter (och andra). Vill ni vara gulliga och skriva en rad till ninasinkorg@hotmail.com så jag kan kontakta er när/om det föds valpar? Tack! :-)

På återhörande!