Man måste älska kladd...

... eller åtminstone inte bli irriterad över kladd, när man har ett spädbarn som ska äta puré och gröt! Jag tillhör inte den kategorin, som älskar kladd... jag tycker inte ens om det lite grann. Men jag får härda ut, tänka på annat och inte irritera mig på den gröna eller gulorangea purén som väller ut ur munnen på Olivia varje dag vid lunchtid. Istället för att bli alldeles nipprig och irriterad över kladdet, får jag låta glad och uppmuntrande och säga hur DUKTIG hon är som smakar och ibland faktiskt även sväljer maten. Jättebra träning för mig.

Jag har alltid varit ganska pedantisk när det gäller att sköta mig själv och hemmet, men sen hundarna kom in i mitt liv, har jag ruckat liiite grann på det. Herregud, det GÅR inte att ha det helt fritt från hundhår och sand i möbler och på golven, och inte ens i sängen fast hundarna inte får vara inne i sovrummet. Underligt nog är sängkläderna fulla med hundhår varje dag. Jag stör mig fruktansvärt mycket på det, men inser att det är lönlöst att lägga energi på att vara konstant småirriterad, och skakar av lakanen istället. Det GÅR inte att ha huset minutiöst städat och kliniskt rent, jag har insett det. Men MÅSTE ungen kladda så när hon ska äta? Hahahahaa! Jag vet, det hör till... och tids nog blir det ännu värre, när hon ska försöka äta själv. Hjälp!! Kan jag lämna henne hos mormor och morfar tills hon blivit skolad i att äta utan att kladda? ;-) Det blir alltid värre innan det blir bättre... det är så det är. Bara att bita ihop.

Nu ska jag gå och ge min lilla dotter morotspuré! Och ni kan ju se det framför er... kladd här, och kladd där... och liiiite puré landar förhoppningsvis inuti hennes mage också. :-)

Ha en fin dag!

Idag gick det ju riktigt städat till! :-D

GRATTIS till farmor som fyller jämna år idag!
En glad Olivia, utan kladd. Vi ses på lördag!