Trött...

Igår hade vi visning igen - för andra gången på en vecka. Storstädning i timmar än en gång alltså. Nu håller vi tummarna stenhårt för att det lönade sig att köra slut på kroppen för en halvtimmas visning! :-P

Vi gick en långtur med hundarna medan mäklaren jobbade hemma hos oss, och jag tror jag klämde sönder 8-9 älgflugor som klamrade sig fast på Yxie. Konstigt nog drogs de mest till just henne..? Hittade även ett par stycken i håret på mig själv efter hemkomst. Blä! "Flygande fästingar" kallar jag dem. Fästingar och älgflugor är otyg i min mening. Nåja, hoppas de dör ut snart, så man får njuta av skogspromenaderna igen. :-)

Jag har återigen hittat ett riktigt trevligt ställe att flytta till, men nu vägrar jag att åka och titta. De gånger som vi varit och tittat på hus sen i vintras, och jag/vi blivit stormförtjusta, har ändå bara renderat i besvikelse, då vi inte kan vara med och lägga bud, så länge vårt hus förblir osålt. Riktigt, riktigt tråkigt börjar det kännas nu. Det är 7 månader sedan vi hade första visningen, och då kändes allt riktigt hoppfullt, men ju längre tiden har gått, desto mer blasé känner jag mig. Hur länge orkar man hoppas? Någon gång måste det ju vända?! Varje gång vi blivit "snuvade på konfekten", så har jag tänkt: Tja, det fanns nog en mening med att vi inte skulle bo där heller... Men var 17 är det då meningen att vi ska bo? Kan någon svara på det? :-S

Idag har det varit ganska så skönt väder ute - blåsigt, men skönt. Ännu en härlig höstdag att njuta av med andra ord. :-) Synd bara att kvällarna känns så korta... mörkret faller tidigare och tidigare. Snart är det vinter, mörker och kyla, så då ska det bunkras upp med ljus minsann! Jag älskar att tända en massa mysljus överallt i huset - hellre det än en massa lampor. De få gånger strömmen går när det är mörkt ute, så myser jag inombords och går och tänder så mycket värme- och stearinljus jag hittar.

Kanske ska man skriva lite om sina hundar också? Det är ju trots allt namnet på vår kennel som rubricerar bloggen. :-D

• Yxie - snart 7 år (den 20e oktober), det är inte klokt vad tiden går - känns piggare än någonsin, full av bus, träningslust och livsglädje. Det är så härligt att se, och att få dela sin vardag med henne. Yxie är en väldigt speciell dam - det säger alla som träffat henne. Hon är nog den som lämnar störst avtryck i folk, då de besökt oss... kanske för att det bara är hon som sitter och "fikar" efter fika, medan de andra tjejerna ligger och sover... Yxie har sitt speciella sätt att tigga fika på. Antingen delar hon ut pussar (utan tunga), eller så räcker hon fram sin "prinsesstass", dvs lyfter tassen så högt upp hon kan, och lägger den lååångsamt ner på en arm eller ett ben.

Yxie

• Q-ty - vår bruna böna - 4 år och 8 månader - också full av bus och spring. Just nu med stora "bomber" p.g.a. skendräktighet, men söt ändå. ;-) Jag undrar ofta hur lugnt och stilla det skulle vara hemma hos oss, om inte Q-ty fanns här. Och hur tråkigt det skulle vara. Hon är verkligen flockens pajas och en obstinat skitunge! Hahahha! Hon kommer nog aldrig att bli vuxen... Min älskade lilla köttbulle!

Q-ty

• Aquila - lektanten nummer ett - 3 år och 8 månader, Bellas stora idol och lekkompis. Hon som skulle ha haft ett gäng valpar att pyssla med nu. Hon som vägrade låta sig kurtiseras på dejten i juli. Hon som är min skugga. Hon som blir översvallande glad över: mat, koppelrassel i hallen, bollar, träning, godis, besök, när jag stiger upp på morgonen/kommer hem från jobb eller annat, eller kommer in efter att ha hämtat posten (tar ca 1 minut, max)... Hon är helt enkelt glad över precis allt! Och blir jag någon gång arg på något/någon, så kan man se Aquila i ögonvrån - så liten och så ynklig - så jag måste genast bli glad igen, så hon kan fortsätta vifta glatt på sin svans!
  

Aquila

• Bella - vår "bebis" - 2 år gammal den 3 november. Jag säger som Monica (matte till Bellas bror "Nitro") när hon pratar om sin hund:

"Jag är säker på att det bor en liten människa där inne!"

Bella var en riktig slyngel förra sommaren, men det har ändrat sig rejält. Hon kan fortfarande vara odräglig och skälla en massa, men vi fortsätter att jobba på det. Det kan låta som att hon ska mörda, när hon ser en annan hund, men har hon väl fått hälsa, så leker hon bara. Hon har dessutom ärvt sin mors "snuttande", och ligger och "diar" och trampar på filtar och täcken så fort hon kommer åt. Jag undrar om det kan höra ihop med att hon som liten valp inte nådde upp att dia mamma Q-ty när hon stod upp - att hon inte fick det begäret stillat riktigt? Hennes syskon var ju ganska mycket större än henne, och hade inga problem med att äta fast mamsen inte låg ner på backen. :-) Det är en fråga jag nog aldrig får svar på... Bella är också en riktig knähund, och ska alltid lägga sig i famnen på någon - besökare får sig alltid en omgång av Bella: hon ska nogsamt tvätta händerna på den vars famn hon tillfälligtvis ockuperat. Försöker man dra undan händerna, klamrar hon fast sina tassar, som om de vore händer! Hon är en riktig liten apa... en högt älskad liten apa.

Bella

Ja, det var det om våra hundar. Mer finns såklart att läsa på hemsidan http://www.kennelgrumium.se/

Nu är det väl dags att laga middag.

Tjing!